Sommarnätterna - Del 21

Detta har hänt: Miranda tycker att sin bästa vän Elins pojkvän Pontus är snygg, snyggare än sin före detta pojkvän, Sebbe. Pontus och Miranda satt i Elins rum medan hon hämtade fika och Pontus sa till Miranda att han tyckte att hon var snygg, hon sa samma sak till honom. Miranda lutade sig mot Pontus för att lukta på hans parfym som doftade så gott. Precis då kom Elin tillbaka in i sitt rum och såg Miranda klänga på Pontus.


...”Oj… Det tänkte jag inte på, förlåt! Det var inte meningen, han... luktade så gott så jag var tvungen att känna doften lite längre eftersom man inte känner lukten så bra på så långt avstånd.” Sa jag för att förklara händelsen.
...Hon ställde ifrån sig grejerna och gick mot oss för att putta undan mig och sedan lägga sig och lukta på Pontus.
...”Åh, jag älskar dig!” Sa hon till Pontus.
...”Älskar dig också, gumman.” Svarade han.
...”Åh, jag älskar er båda men jag känner mig som tredje hjulet på en cykel just nu.” Sa jag för att få dem att sluta. Jag kände mig oerhört svartsjuk på dem för att de hade någon att kyssa och inte jag. Jag kunde inte ens mysa med någon. Visst kunde jag mysa med brorsan men det skulle inte kunna leda någonstans i alla fall så det var lika bra att lägga den kärleksaffären på hyllan för resten av livet. Han skulle aldrig vilja vara min pojkvän med tanke på att jag är hans tröga lillasyster som tycker att han är onödigt snygg för att vara min storebror. Fast hellre en snygg storebror än en ful nörd till storebror…
...”Oj, förlåt Miranda! Det var verkligen inte meningen att du skulle känna dig utanför! Nu fikar vi!” Efter att ha sagt detta går Elin, räddaren i nöden, och hämtar fikabrickan några meter bort. Medan hon har ryggen vänd mot oss tittar jag på Pontus. Han tittar på mig också men när Elin tar upp fikabrickan tittar han mot henne istället. Säkert för att han inte vill bli av med sin flickvän på grund av att han tittar på hennes bästa kompis.
...Det var något i hans blick. Den sa någonting kärleksfullt jag inte kunde tyda just då. Ville han ha mig? Jag blev förvirrad. Han hade flickvän men kollade sådär på mig. Fullt omöjligt är det inte. Bara för att man är i ett förhållande är man inte helt instängd och uppslukad av bara den personen. Man kan kolla på andra och tycka att de ser bra ut utan att vara otrogen. När är man otrogen egentligen? Borde det inte finnas en regelbok för sådant? En ”Du är otrogen när…”-bok. Den hade jag sprungit och köpt direkt! Det är såklart olika från par till par så om man äger en sådan bok kanske man inte kan göra någonting med någon annan av motsatt kön, om man är hetero.
...Vi började ta för oss av fikat som bestod av kanelbullar, ballerinakex och Coca Cola. Jag kände spänningen i luften. Hade jag kunnat, om inte Elin var där, hade jag försökt få till det med honom på en gång. Jag vet vad du tänker, men nej, det är inte det du tänker på. Det är det också men inte förrän det hänt lite saker innan dess. Herregud, att jag sitter och tänker på sånt här nu! Det är dåligt och helt onödigt.
...”Bullarna var jättegoda!” Utbrast jag.
...”Ja visst är de!? Det är mamma som har bakat” Svarade Elin entusiastiskt och glatt.
...Tur att Pontus kom med det där skämtet annars vet jag inte vad som hade hänt. Hon hade sagt upp sin vänskap med mig på en gång och aldrig förlåtit mig. Eller så hade hon förlåtit mig men försökt få ihop mig med någon annan men det är mindre troligt.
...”Jag kan inte annat än att hålla med, bullarna var verkligen goda men inte godare än dina, sötnos” Smörade Pontus för Elin medan hans blick gled ner från hennes ögon.
...”Åh, älskar dig, Pontus” Svarade Elin medan hon började rodna över komplimangen.
...Jag satt tyst och åt medan de gullade med varandra. Jag struntade i att säga till den här gången, jag satt och tänkte på massa annat istället för att koncentrera mig på vad de sa till varandra. Jag borde vara van vid deras gullande vid det här laget eftersom jag, Sebbe, Elin och Pontus gjorde mycket tillsammans förut när det fortfarande var Sebbe och jag. Då lade jag inte märke till Pontus och Elins gullande på samma sätt som jag gör nu eftersom jag och Sebbe gullade lika mycket, om inte mer. Det kändes jobbigare nu när jag inte hade någon att gulla med, jag kände mig överflödig. Ibland kändes det som att de inte lade märke till mig, jag satt tyst och tänkte på annat medan de hånglade.
...Jag åt upp fikat och bestämde mig för att gå hem efter det. Jag sa hej då till Elin och Pontus, som blinkade till mig när jag skulle gå ut ur rummet.
 

Vad vill Pontus Miranda? Varför beter han sig så konstigt? Kommer det hända någonting mer? Hur blir det mellan Miranda och David? Fortsättning följer...

Kommentarer

Lämna en kommentar här:

Namn/Signatur:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas bara för mig)

URL/Bloggadress:

Skriv din kommentar nedan:

Trackback
RSS 2.0