Min sanning bakom att flytta hemifrån

Innan jag flyttade hemifrån var jag väldigt tillbakadragen (är det lite fortfarande i vissa situationer). Är också ganska tystlåten av mig; låter andra prata om det inte är så att jag har någonting viktigt att säga. Kan därför känna mig aningen passiv i samtal där fler än två är med. Nu däremot kan jag prata öppet med personer jag är bekant med (eller inte känner väl). Tycker att jag utvecklats mycket. Har mognat mer den senaste tiden och det märkte även min moster och hennes man när jag var där uppe med familjen i september. Nu förstår jag vad de menar med det eftersom jag nu har märkt av det mer själv. Har reflekterat över det och tänkt på mitt beteende och hur jag är i vissa situationer.
 
Smidigt när bilden hamnar åt fel håll... Äpplen, päron och banan.

När man flyttar hemifrån kan man göra precis som man vill och det är ingen som säger åt en att äta grönsaker, frukt, dricka vatten, inte gå och lägga sig för sent. Det är snarare så att allt det där sitter inpräntat i huvudet på mig. Kan tänka vad mamma vill att jag ska göra och hur jag ska bete mig.
 
Om somrarna när jag bodde hemma kunde jag sitte uppe vid datorn långt in på nätterna och nästan fram till morgonen. Nu ska jag inte säga att jag går och lägger mig vid 23, det händer i 1 fall av 10, om ens det. Jag går sällan och lägger mig efter tre. Snarare runt ett/halv två en helg. På vardagar vet jag att jag borde lägga mig vid 23 men det blir väl snarare vid 00. Jag har dålig självdiciplin och har haft länge. "Gå inte och lägg dig för sent nu, Linnea." brukade mamma säga. "Nejdå, det ska jag inte." svarade jag men sen blev det så ändå. Vad räknas egentligen som "för sent"? Avrundar där för nu ska vi inte prata mina sovvanor in i minsta detalj...

På senaste tiden har jag börjat köpa mycket mer frukt och börjat köpa fisk. Åt fisk två dagar i rad förra veckan. Samma vecka åt jag även en tallrik fylld med äppel-, banan- och päronbitar. Det är som att jag vill göra mamma stolt. "Titta, jag åt fisk!" och "Titta, jag äter massa frukt". Jag är säker på att mamma är stolt över mig ändå!
 
Ungefär såhär ser det ut just nu (åt precis klart lite käk så det blev en tallrik och ett par bestick till där).
Disken har knappast förändrats. Det hinner till det stadie där jag inte har grytor kvar att göra mat i (har i och för sig bara en gryta, en kastrull, en gjutjärnsgryta, två ungsformar och två stekpannor), eller tillräckligt med tallrikar att äta på, glas att dricka ur eller bestick att äta med (måste noteras att min besticklåda är fylld av massa bestick, förut var det kanske sju/åtta par, nu är det snarare tretton). Försöker bättra mig på det där, får ett helvete nästan varje gång jag ska diska för att jag inte sköljt av tillräckligt så att jag blir lite irriterad på mig själv för att jag inte tog mig den lilla tiden när jag ätit klart maten. Hur svårt kan det vara? Jag har ju blivit uppvuxen med att skölja av tallrik och bestick.
 
 
P.S: Jag har svårt för att kortfatta mig i text, vill få ut så mycket som möjligt! D.S.

Kommentarer
Postat av: Kajsa

Vilket fint inlägg. Mormor skulle ga blivit så stolt över dig. Hon sa alltid att du var en sådan fin och klok tjej och att det var synd om dig att du var då blyg; "säg åt henne att hon inte behöver vara så blyg"
Du är en kanontjej, var stolt över det!
Kramar från moster.

2013-10-09 @ 07:52:20

Lämna en kommentar här:

Namn/Signatur:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas bara för mig)

URL/Bloggadress:

Skriv din kommentar nedan:

Trackback
RSS 2.0