Ingenting speciellt

Ja men hej på er, det var ett tag sedan jag skrev någonting här. Jag har haft mycket med plugget den senaste veckan men nu ska jag inte tjata om skolan.
 
Idag har jag inte gjort så mycket mer än att jag för ungefär en timme sedan bakade kärleksmums (jag får spunk när det inte går som jag vill, glasyren ville inte samarbeta med mig...). Nyligen har jag tittat på säsongsstarten av den nioende säsongen av Let's Dance som jag har följt ända från starten 2006, då jag var 12. 
 
I övrigt har jag inte haft för mig så mycket ovanligt sedan sist. Andra kursen i svenska hade introduktion i måndags och sedan dess har det varit plugg; satt hur många timmar som helst i tisdags och läste inför onsdagen (seriöst, vad händer med mig?).
 
Nu har jag inte så mycket att hitta på, det återstår att se.

Man kan inte skriva allt...

Här skriver jag om det mesta men det finns någonting jag inte kan skriva om och det är om vad jag tycker om personerna i min närhet. Det är sådant man skriver i en dagbok och som tur är har jag en sån. Jag har faktiskt två men den ena har jag redan skrivit ut. När jag var yngre skrev jag om att jag hade en lös tand och att min syster var dum som inte lät mig vara med och leka med henne och hennes kompis. Varför ville jag vara med dem och leka egentligen? Kan erkänna att jag inte hade så många kompisar, det har jag aldrig haft. Jag har gillat att vara själv och har länge varit väldigt blyg och tillbakadragen. Är det fortfarande men inte lika extremt.
 

 
Det är en jobbig period just nu för jag börjar fundera på om jag vill bli lärare, vad ska jag annars bli? Vad vill jag bli? Jag vet inte ens det. Folk undrar varför jag vill bli lärare jag svarar att jag visste vad jag inte ville bli och körde uteslutningsmetoden, vilket delvis är sant. Jag gillar barn och min favoritlärare of all times hade jag på mellanstadiet så det är väl de främsta anledningarna. Några fler har jag inte, inga vettiga i alla fall.
 
Någonting annat jobbigt just nu är att jag gråter alldeles för mycket över någon som aldrig kommer att vilja ha mig. Det känns jobbigt för jag älskar den personen, har aldrig sagt det rakt ut framför personen för har känt att det inte har varit någon mening med det eftersom han inte känner nånting för mig. Jag vet inte hur det ser ut i hans huvud men jag får väl tro på det han säger. Vad mer kan jag göra? Jag får upp massa frågor och frågeställningar i mitt huvud som angår det men när jag försöker reda ut någonting med honom upplever jag det som att han försöker undvika frågorna istället. Det känns som att han döljer någonting för mig. Jag vet att jag inte är hans bästa vän eller hans flickvän (kommer aldrig att bli, enligt honom) men lite har jag väl rätt att få veta, eller? Jag vill bara göra klart vissa saker för mig så att jag slipper undra för det är sådant som kan hålla mig vaken om natten. Men de kryptiska svar jag får när jag ställer frågor till honom väcker ju istället fler frågor än jag hade från början. Försöker han dölja någonting för mig? Jag hatar att känna så som jag gör för jag får inte så mycket tillbaka.
 
Jag grät igår, och har gråtit idag. Jag gråter kanske för mycket, men jag skäms inte för att erkänna det. Jag är bara otroligt känslig (och svartsjuk). På ett sätt hatar jag att vara kär i honom, för han är inte kär i mig. Det är otroligt jobbigt för jag kan inte uttrycka vad jag känner, jag kan inte säga allt jag tänker (om honom) för det kommer ändå inte tas emot på ett bra sätt av honom eftersom han inte känner likadant. Hade önskat att han kände samma sak, men nu gör han inte det och det är ingen som kan göra någonting åt det. "Ge honom lite tid" skriver andra killar när jag berättar om hur jag har det. Jag svarar att det inte kommer att ändra någonting. "Har du berättat för honom hur du känner?" Nej, varför skulle jag göra det när ingenting kommer att förändras av att jag gör det?
 
Jag får ta emot kärlek från familjen istället och för tillfället leva på deras kärlek till mig och min kärlek till dem (inte riktigt samma typ av kärlek, men det är ändå någonting). Så är det någon i min familj som läser det här: Jag älskar er, kom ihåg det. Hur arg, frustrerad och irriterad jag än må vara på er så älskar jag er ändå. Kram till familjen. 
 
Nu ska jag äta chokladkaka, kolla på Frozen och lipa ännu mer (för att filmen är sorglig alltså, inte av andra anledningar), god natt.

Helgresumé

I fredags var det som ni kanske vet Alla hjärtans dag och jag har, som ni kanske också vet, ingen pojkvän att visa kärlek så jag bestämde mig för att ignorera det faktum att jag var ensam och gjorde dagen till ett "Mitt hjärtas dag" och fixade en romantisk middag bestående av klyftpotatis och schnitzel (kanske inte så romantisk med tanke på hur det såg ut men huvudsaken är ju att det smakar bra, eller hur?). Medan jag åt hade jag tända ljus och kollade på TV. I någon reklampaus började jag fixa dessert; ett nytt recept på en chokladkaka som jag hade värmda hallon till. Mycket gott faktiskt! Medan chokladkakan svalnade började jag kolla på filmen som började på fyran men under filmen ville P spela så jag offrade mig bara för att det är han (vad gör man inte för vänner man bryr sig om?). Jag fortsatte kolla på filmen även om vi spelade för jag hade ingen tanke på att vinna, det gör inget om jag förlorar spel.
Igår var det LAN hos Robin så vi var ett gäng där som spelade Age Of Empires 2 (i HD). Alla hade med sig sina laptops. Min skulle så klart få problem så jag fick inte använda den mer efter det men det gjorde inget, klarade mig lika bra med den datorn jag fick använda istället. När jag kom hem skulle jag starta upp min dator för att kolla på film men då fick den problem igen så jag beslutade mig för att återställa den. Medan den höll på att återställa låg jag i sängen och spelade spel på mobilen och blev bara tröttare och tröttare. Till slut var äntligen återställningen klar så jag fixade lite och stängde av den.
 
När jag gick upp idag startade jag den och då var den aningen seg istället och eftersom jag inte ätit frukost innan jag startade den blev jag frustrerad och irriterad (mina sådana frustrationer brukar oftast sluta i tårar. Bra där, Linnea). Efter det att min frustration lagt sig har jag intsallerat lite program samt skannat hela datorn med ett antivirusprogram. Nu fungerar den som den ska, tumme upp för det. (Var tvungen att nedgradera till Windows 8 men det gjorde inget för det verkar ha varit i 8.1 som problemet fanns så jag är bara glad för det, även om det fanns några bra grejer med 8.1, men om den ska ha problem hela tiden slipper jag hellre de bra grejerna).
Under eftermiddagen fick jag besök av en kompis som hade med sig käk till sig så samtidigt åt jag resten av min pizza från LAN:et igår (för hade ändå tänkt äta i samma veva som kompisen bestämde sig för att dyka upp). Vi kollade massa på OS och såg lite av hockeymatchen mellan Kanada och Finland (men har ingen aning om hur den slutade för stängde av under sista perioden). Min kompis beslutade sig för att dra sig hemåt, men kände mig lite nere så hade hellre fortsatt ha sällskap. Men det gick över efter en stund sen, som tur är.
 
Vad ska jag göra nu då, kan man fråga sig. Jag hade tänkt kolla på någon disneyfilm men vet inte riktigt vilken jag vill se, de flesta filmer har oftast något man inte är sugen på att se. Funderar på Pochahontas men får se vad det blir.
 
I veckan har jag hur mycket som helst, känns det som. Imorgon ska vi göra en Photostory, på onsdag ska vi ha workshop, litteraturseminarium och dessutom högläsning ur en varlfri kapitelbok för mellanstadieelever. Men det där var inte allt. På fredag ska en reflektionsuppgift lämnas in. Hur ska jag hinna med allt?! Vart är sommarlovet när man behöver det? Eller sportlovet, eller vilket lov som helst. Jag vill vara ledig. Två dagar helg är för lite.

Förträffliga måltider, eftermiddagen till ära.

Dagen började jobbigt med att jag var tvungen att gå till en föreläsning som började halv nio (gå upp tidigt och för lite sömn är inte så bra kombination). Inte så intressant att läsa om det så vi hoppar fram till lunchtid då föreläsningen och skoldagen slutade. Började gå hem och när jag nästan var hemma fick jag ett samtal från en kompis som alldeles strax skulle komma till mig för att fika. När jag väl kommit hem satte jag igång en tvätt (väldigt behövligt då alla mina rena strumpor börjat ta slut). Snabbdiskade lite så att vi hade någonting att dricka te ur (mitt kök ser för tillfället ut som en svinstia... Luktar nästan som en också, äckelkylskåp! Dags att rensa?) samt skedar att röra om med.
 
Överraskande nog hade kompisen med sig semlor från Weinerkonditoriet, mycket gott! Så vill ni äta semlor (eller fika överhuvudtaget) så rekommenderar jag det fiket, väldigt gott där. 
 
Kompisen stannade ett tag och efter några timmar började vi bli hungriga så efter att jag tagit ut första tvätten och laddat maskinen en gång till promenerade vi till Jensens Böfhus. Där var det otroligt romantiskst så jag satt och hade myskänsla hela middagen (och desserten!). Även om själva stämningen mellan mig och min kompis inte var romantisk var allt annat runt omkring det; musiken, rosorna och stearinljusen på borden, mysbelysningen, ja till och med underläggen var gulliga! "Hej sötnos!" stod det. Hur glad blir man inte?! Jag är i extas så himla mysigt det var där! Behöver ni par någonstans att gå på alla hjärtans dag (eller någon annan gång när ni känner för en romantisk stämning) rekommenderar jag Jensens Böfhus.

 
P.S: Visste ni att det är alla singlars dag idag? Inte för att det är något att fira iofs men alla singlar måste ju också ha en dag om alla par får ha en dag.

RSS 2.0