Man kan inte skriva allt...

Här skriver jag om det mesta men det finns någonting jag inte kan skriva om och det är om vad jag tycker om personerna i min närhet. Det är sådant man skriver i en dagbok och som tur är har jag en sån. Jag har faktiskt två men den ena har jag redan skrivit ut. När jag var yngre skrev jag om att jag hade en lös tand och att min syster var dum som inte lät mig vara med och leka med henne och hennes kompis. Varför ville jag vara med dem och leka egentligen? Kan erkänna att jag inte hade så många kompisar, det har jag aldrig haft. Jag har gillat att vara själv och har länge varit väldigt blyg och tillbakadragen. Är det fortfarande men inte lika extremt.
 

 
Det är en jobbig period just nu för jag börjar fundera på om jag vill bli lärare, vad ska jag annars bli? Vad vill jag bli? Jag vet inte ens det. Folk undrar varför jag vill bli lärare jag svarar att jag visste vad jag inte ville bli och körde uteslutningsmetoden, vilket delvis är sant. Jag gillar barn och min favoritlärare of all times hade jag på mellanstadiet så det är väl de främsta anledningarna. Några fler har jag inte, inga vettiga i alla fall.
 
Någonting annat jobbigt just nu är att jag gråter alldeles för mycket över någon som aldrig kommer att vilja ha mig. Det känns jobbigt för jag älskar den personen, har aldrig sagt det rakt ut framför personen för har känt att det inte har varit någon mening med det eftersom han inte känner nånting för mig. Jag vet inte hur det ser ut i hans huvud men jag får väl tro på det han säger. Vad mer kan jag göra? Jag får upp massa frågor och frågeställningar i mitt huvud som angår det men när jag försöker reda ut någonting med honom upplever jag det som att han försöker undvika frågorna istället. Det känns som att han döljer någonting för mig. Jag vet att jag inte är hans bästa vän eller hans flickvän (kommer aldrig att bli, enligt honom) men lite har jag väl rätt att få veta, eller? Jag vill bara göra klart vissa saker för mig så att jag slipper undra för det är sådant som kan hålla mig vaken om natten. Men de kryptiska svar jag får när jag ställer frågor till honom väcker ju istället fler frågor än jag hade från början. Försöker han dölja någonting för mig? Jag hatar att känna så som jag gör för jag får inte så mycket tillbaka.
 
Jag grät igår, och har gråtit idag. Jag gråter kanske för mycket, men jag skäms inte för att erkänna det. Jag är bara otroligt känslig (och svartsjuk). På ett sätt hatar jag att vara kär i honom, för han är inte kär i mig. Det är otroligt jobbigt för jag kan inte uttrycka vad jag känner, jag kan inte säga allt jag tänker (om honom) för det kommer ändå inte tas emot på ett bra sätt av honom eftersom han inte känner likadant. Hade önskat att han kände samma sak, men nu gör han inte det och det är ingen som kan göra någonting åt det. "Ge honom lite tid" skriver andra killar när jag berättar om hur jag har det. Jag svarar att det inte kommer att ändra någonting. "Har du berättat för honom hur du känner?" Nej, varför skulle jag göra det när ingenting kommer att förändras av att jag gör det?
 
Jag får ta emot kärlek från familjen istället och för tillfället leva på deras kärlek till mig och min kärlek till dem (inte riktigt samma typ av kärlek, men det är ändå någonting). Så är det någon i min familj som läser det här: Jag älskar er, kom ihåg det. Hur arg, frustrerad och irriterad jag än må vara på er så älskar jag er ändå. Kram till familjen. 
 
Nu ska jag äta chokladkaka, kolla på Frozen och lipa ännu mer (för att filmen är sorglig alltså, inte av andra anledningar), god natt.

Kommentarer
Postat av: Mimmi

Du har andra du kan få kärlek från också! Killar är inte allt. Du är bra, glöm inte det. :) Kram på dig!

2014-02-20 @ 20:12:04

Lämna en kommentar här:

Namn/Signatur:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas bara för mig)

URL/Bloggadress:

Skriv din kommentar nedan:

Trackback
RSS 2.0