Sommarlov? Ja, det kan man ju undra

Gick in på skoldatabasen (kan man säga så?) där studenterna får information och kan lämna in sina arbeten. Gick också in på mailen. På mailen hittade jag ett positivt besked: Jag blev godkänd på min tredje version av essän. På skoldatabasen (PingPong, heter den för övrigt) kollade jag hur det gått för mig med en analys jag gjort och den behövde ju såklart kompletteras, som alla andra inlämningsuppgifter jag skrivit under vårterminen. Den uppgiften på ca sju sidor behövde också kompletteras, dock bara en av tre delar och det var den del jag antog att jag skulle behöva komplettera.
 
Jag får aldrig mitt lov. Jag är lite bitter över det. Men ju tidigare jag får det gjort, desto snabbare slipper jag tänka på det. Var så glad när jag skickat in de sista uppgifterna den 8 juni. Yes, nu har jag sommarlov, kände jag, men nehe. Det har jag ju tydligen inte...
 
I höst måste jag göra om ett seminarium också. Känner mest... Allt som står istället för svordomar i serier. Deprimerande.
 
Allt känns bara.. Jag känner mig så tom. Det känns aningen hopplöst. Sommarledigheten, eller ja, det lär väl mer bli "fan, jag måste göra den där uppgiften, och den där, och så var det den där också. Sen skulle jag ju...." Men jag har tid på mig. Får ta en sak i taget...
 
Jag har klippt mig. Det blev bra, samma dag jag klippte det. När jag duschat insåg jag att mitt hår var mer rakt än innan jag klippte det, vilket inte var mitt mål. Mitt självfall bara försvann. Borta. Puts väck. Finns inte mer. Nu får jag vänta tills det blir längre och mitt självfall kommer tillbaka. Nu är alltså mitt hår både kort och rakt. Tråkhår! Aja, det är i alla fall lite volym på det, det är väl bra, antar jag. Lite svårt att vara positiv detta ögonblick. Ber om ursäkt.

Kommentarer

Lämna en kommentar här:

Namn/Signatur:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas bara för mig)

URL/Bloggadress:

Skriv din kommentar nedan:

Trackback
RSS 2.0