Sommarnätterna - Del 21

Detta har hänt: Miranda tycker att sin bästa vän Elins pojkvän Pontus är snygg, snyggare än sin före detta pojkvän, Sebbe. Pontus och Miranda satt i Elins rum medan hon hämtade fika och Pontus sa till Miranda att han tyckte att hon var snygg, hon sa samma sak till honom. Miranda lutade sig mot Pontus för att lukta på hans parfym som doftade så gott. Precis då kom Elin tillbaka in i sitt rum och såg Miranda klänga på Pontus.


...”Oj… Det tänkte jag inte på, förlåt! Det var inte meningen, han... luktade så gott så jag var tvungen att känna doften lite längre eftersom man inte känner lukten så bra på så långt avstånd.” Sa jag för att förklara händelsen.
...Hon ställde ifrån sig grejerna och gick mot oss för att putta undan mig och sedan lägga sig och lukta på Pontus.
...”Åh, jag älskar dig!” Sa hon till Pontus.
...”Älskar dig också, gumman.” Svarade han.
...”Åh, jag älskar er båda men jag känner mig som tredje hjulet på en cykel just nu.” Sa jag för att få dem att sluta. Jag kände mig oerhört svartsjuk på dem för att de hade någon att kyssa och inte jag. Jag kunde inte ens mysa med någon. Visst kunde jag mysa med brorsan men det skulle inte kunna leda någonstans i alla fall så det var lika bra att lägga den kärleksaffären på hyllan för resten av livet. Han skulle aldrig vilja vara min pojkvän med tanke på att jag är hans tröga lillasyster som tycker att han är onödigt snygg för att vara min storebror. Fast hellre en snygg storebror än en ful nörd till storebror…
...”Oj, förlåt Miranda! Det var verkligen inte meningen att du skulle känna dig utanför! Nu fikar vi!” Efter att ha sagt detta går Elin, räddaren i nöden, och hämtar fikabrickan några meter bort. Medan hon har ryggen vänd mot oss tittar jag på Pontus. Han tittar på mig också men när Elin tar upp fikabrickan tittar han mot henne istället. Säkert för att han inte vill bli av med sin flickvän på grund av att han tittar på hennes bästa kompis.
...Det var något i hans blick. Den sa någonting kärleksfullt jag inte kunde tyda just då. Ville han ha mig? Jag blev förvirrad. Han hade flickvän men kollade sådär på mig. Fullt omöjligt är det inte. Bara för att man är i ett förhållande är man inte helt instängd och uppslukad av bara den personen. Man kan kolla på andra och tycka att de ser bra ut utan att vara otrogen. När är man otrogen egentligen? Borde det inte finnas en regelbok för sådant? En ”Du är otrogen när…”-bok. Den hade jag sprungit och köpt direkt! Det är såklart olika från par till par så om man äger en sådan bok kanske man inte kan göra någonting med någon annan av motsatt kön, om man är hetero.
...Vi började ta för oss av fikat som bestod av kanelbullar, ballerinakex och Coca Cola. Jag kände spänningen i luften. Hade jag kunnat, om inte Elin var där, hade jag försökt få till det med honom på en gång. Jag vet vad du tänker, men nej, det är inte det du tänker på. Det är det också men inte förrän det hänt lite saker innan dess. Herregud, att jag sitter och tänker på sånt här nu! Det är dåligt och helt onödigt.
...”Bullarna var jättegoda!” Utbrast jag.
...”Ja visst är de!? Det är mamma som har bakat” Svarade Elin entusiastiskt och glatt.
...Tur att Pontus kom med det där skämtet annars vet jag inte vad som hade hänt. Hon hade sagt upp sin vänskap med mig på en gång och aldrig förlåtit mig. Eller så hade hon förlåtit mig men försökt få ihop mig med någon annan men det är mindre troligt.
...”Jag kan inte annat än att hålla med, bullarna var verkligen goda men inte godare än dina, sötnos” Smörade Pontus för Elin medan hans blick gled ner från hennes ögon.
...”Åh, älskar dig, Pontus” Svarade Elin medan hon började rodna över komplimangen.
...Jag satt tyst och åt medan de gullade med varandra. Jag struntade i att säga till den här gången, jag satt och tänkte på massa annat istället för att koncentrera mig på vad de sa till varandra. Jag borde vara van vid deras gullande vid det här laget eftersom jag, Sebbe, Elin och Pontus gjorde mycket tillsammans förut när det fortfarande var Sebbe och jag. Då lade jag inte märke till Pontus och Elins gullande på samma sätt som jag gör nu eftersom jag och Sebbe gullade lika mycket, om inte mer. Det kändes jobbigare nu när jag inte hade någon att gulla med, jag kände mig överflödig. Ibland kändes det som att de inte lade märke till mig, jag satt tyst och tänkte på annat medan de hånglade.
...Jag åt upp fikat och bestämde mig för att gå hem efter det. Jag sa hej då till Elin och Pontus, som blinkade till mig när jag skulle gå ut ur rummet.
 

Vad vill Pontus Miranda? Varför beter han sig så konstigt? Kommer det hända någonting mer? Hur blir det mellan Miranda och David? Fortsättning följer...

Sommarnätterna - Del 20

Detta har hänt: Pontus har berättat för Elin vad Sebbe sa. Elin har i sin tur berättat det för Miranda när de var hemma hos Elin för att prata och umgås. Elin tjatar på om sin Pontus och kallar honom alla möjliga saker och undrar sedan om Miranda fortfarande vill få tillbaka Sebbe även om det är slut, allt gick åt helvete och efter att han kallat henne brorsälskare bakom hennes rygg.



Vad skulle jag svara? Ville jag det? Ville jag det inte? Visste jag verkligen vad jag själv ville eller var det bara mitt samvete som sa till mig vad jag skulle tycka och tänka?
...Jag kände efter igen. Skulle jag strunta helt och hållet i David för att få tillbaka Sebbe. Sebbe hade inte förlåtit mig så min första tanke var absolut inte att få tillbaka honom redan nu, eftersom det gick åt skogen senast och att han tycker att jag är en brorsälskare… Han ska få, den där…
...Jag ville inte tänka sådär elakt, men jag blev arg på honom! Jag valde att svara att jag inte ville det just nu, men kanske, och bara kanske, senare men när visste jag inte.
...Vi satt och pratade om allt och inget fram till midnatt då jag begav mig hemåt. Det är alltid skönare att sova i sin egen säng, sa jag som argument när hon undrade om jag inte ville sova hos henne. Visst stämmer det men det är faktiskt mycket skönare att sova i Davids säng om jag ska vara ärlig. Den känns mycket mjukare än min på något sätt och dessutom är det mysigt när han sover där också.
...Vi brukade ligga där och mysa innan vi båda somnade för att sedan vakna upp och gå ner och äta frukost. Han har alltid varit lite segare än mig att gå upp och äta frukost så vi lät det vara kvar. Jag gick upp lite före och han låg kvar och drog sig, annars skulle föräldrarna misstänka någonting och det ville vi verkligen inte.
...När han kom ner brukade jag kolla på honom, hans rufsiga hår som inte fixats till efter att han sovit, hans vackra ögon, hans vältränade kropp, jag bara beundrades av hur han såg ut. Det var ingenting som var fult på honom. Han var till och med snyggare än Pontus och Pontus är snygg! Tro inte att jag menar Sebbe nu för jag menar faktiskt Pontus. Har alltid gillat honom men han blev ihop med Elin kunde jag inte längre få honom och då blev det Sebbe istället, men vi hade en härlig tid vi också.
...Härliga tider var det också några kvällar senare när jag var hos Elin igen, då var Pontus också med. Elin var tillfälligt borta, hon brukade gå och göra saker lite då och då. Fixa fika, fixa popcorn, vad som föll henne i smaken just då. Hon frågade såklart om vi ville ha innan och det var klart att vi ville. Hon bad inte om hjälp och när vi frågade om hon ville ha hjälp brukade hon säga någonting i stil med: ”Nej, det går så bra. Det är bara roligt att fixa själv och att överraska er.”. Vi satt kvar och pratade men den här kvällen var speciell.
...”Har inte haft tid att säga det, Miranda, men du är grymt snygg.” Kläckte Pontus ur sig när vi visste att Elin var utom hörhöll.
...”Wow, jag vet inte vad jag ska säga!”
...”Tack, kanske” Skrattade han.
...”Du också.” Sa jag halvblygt efter att skrattet avtagit lite.
...”Wow, jag vet inte vad jag ska säga!” Härmade han.
...”Tack, kanske” Härmade jag skrattandes tillbaka.
...”Vad ni har roligt? Berätta!” Sa Elin när hon kom in.
...Vad sjutton skulle vi säga nu? Vi tittade på varandra och som tur är var Pontus mycket bättre på att improvisera fram skämt än vad jag var så han drog någonting som gjorde att Elin började skratta också och jag skrattade återigen.
...”Ojdå! Jag glömde visst det viktigaste!” Utbrast Elin glatt och skuttade ut ur rummet.
...”Där hade vi tur” viskade Pontus när hon lämnat rummet och jag kunde inte göra annat än att hålla med.
...Jag kände den fantastiska doften av hans parfym när vi var sådär nära varandra. Jag lutade mig mot honom för att känna doften ännu mer. Det var otroligt vad gott det luktade! Lite till bara…
...Han lutade sig bakåt och försökte nog komma undan men det skulle han inte få göra så jag följde med. Han tillät det inte för han höll upp händerna för att hålla mig undan.
...”Är det något fel?” Undrade jag
...”Ja, att du klänger på min pojkvän!” Hörde jag Elin säga.


Hur kommer detta att gå? Kommer Elin och Miranda bli ovänner eller löser sig situationen? Fortsättning följer...


Sommarnätterna - Del 19

Detta har hänt: Miranda känner sig som femte hjulet när Pontus och Elin har varandra och hon står där helt ensam kvar. Miranda skickade sms till David för att få tröst, och för att be om förlåtelse. Hon ljög om att hon skulle hem och äta men Elin ville inte att hon skulle bli lämnad ensam och gå. Miranda lyckades till slut övertala henne om att det är okej.



Åh, nej. Nu var jag där igen. Jag hade gjort det igen! Jag satt inne i Davids rum för andra gången på bara några dagar. Inte för att det är så konstigt att gå in i sin brorsas rum för det är det absolut inte om man inte hoppas på att få någonting av honom. För stunden var han borta och jag låg över täcket i hans säng och tittade upp i taket. Tak är väldigt underskattade om man tänker på det. Det är liksom ingen som bryr sig om taken, allt man bryr sig om är väggarna, golven och allting annat förutom taken.
...Jag vred på huvudet lite och tittade runt i rummet. Jag undrade om han skulle gå på mitt karamelltrick igen. Det var inte så troligt, fast han kanske skulle göra konsekvenserna av karamelltricket utan karamell.
...Nej! Jag måste skärpa mig! Han kommer inte göra det, det är bara att inse.
...”Men hallå där.” Sa han lagom flirtigt när han såg mig. Han kom närmare mig och satte sig på sängkanten och tittade ner på mig där jag låg. Vi var där blickstilla i någon minut innan jag satte mig upp och tog ett grepp om hans t-shirt och gjorde ett försök till att dra ner honom men han stretade emot för att reta mig. Jag gav upp för stunden.

På kvällen när jag skulle begett mig till Elin där Pontus också var hade jag andra saker för mig med David så jag skickade ett sms och sa att jag blir kvar hemma. Elin blev aningen upprörd över det men det gick över när jag övertalat henne att jag fortfarande var okej.
...Nästa kväll umgicks jag med Elin hemma hos henne. Vi satt mest och snackade hela tiden. Hon berättade bland annat vad Pontus fått reda på att Sebbe sa om mig.
...Äntligen har jag gjort slut med brorsälskaren Miranda. Sa han verkligen så?” Undrade jag. Jag kunde förstå att han reagerade så och var glad över att han inte sa någonting annat som kunde varit ännu värre. Det var inte likt honom att säga någonting sådant fast jag har inte umgåtts med honom när han gjort slut med någon sedan snackar nog killar om lite andra saker och gör kanske narr av tjejerna lite grann om det var tjejens fel, som det var i mitt fall.
...”Pontus sa det i alla fall. Min mysiga gosebjörn!” Svarade hon och fortsatte babbla på om sin gosebjörn. ”Oj, förlåt, jag tänkte inte på att ni har gjort slut!” Ursäktade hon sig.
...”Det gör inget, jag har kommit över det.” Sa jag självsäkert men jag visste att jag inte talade sanning. Jag hade inte alls kommit över det, jag ville egentligen ha tillbaka honom men vad gjorde man inte när man blivit av med honom och han inte ville ha en tillbaka?
...”Är det säkert? Du låter inte så säker. Jag känner dig, Miranda. Du behöver inte låtsas att du kommit över honom när du själv vet att du inte har det.”
...Tänkte jag högt eller vad var det frågan om? Hon kan inte komma och påstå att jag inte kommit över honom när jag sa att jag hade gjort det! Hon hade i och för sig rätt, men ändå! Hon kan inte komma och säga sådär för att hon påstår att hon känner mig. Okej, vi har känt varandra väldigt länge, vi har gått i samma klass väldigt länge och på samma skolor ännu längre.
...Vi satt där i hennes säng och var alldeles tysta och bara tittade på varandra. Hennes rum var mysigt med massa posters och affischer på väggarna. Mest på snygga kändiskillar. Golvet var fullt av kläder slängda lite överallt. Kläderna var inte bara slängda på golvet, de var nästan överallt. Jag var van, hennes rum brukade vara så, förutom när hon hade nystädat men det var inte länge det höll sig så fint. I fönstren hade hon blomkrukor med blommor i men blommorna var inte särskilt glada, de var så hängiga. Jag undrade om hon någonsin vattnade dem. Hon borde haft plastblommor istället.
...”Okej då, du har väl rätt.” Sa jag entonigt.
...”Jag visste väl det, du vill inte få tillbaka honom fortfarande?” Undrade hon.


Vad kommer Miranda att svara? Vill hon gå in för att få tillbaka Sebbe till hundra procent? Fortsättning följer...

Sommarnätterna - Del 18

Detta har hänt: Sebbe har gjort slut. Han tyckte inte att förhållandet skulle funka mellan dem så han gav upp allting. Mirandas osäkerhet för förhållandet fanns också. Hon hade samma åsikt som Sebbe. Ingenting skulle bli som det hade varit om förhållandet fortsatte. Killarna jublade och Pontus gick dit för att ta reda på vad de hade så roligt åt. När han kom tillbaka undrade han om de verkligen ville veta.



Han märkte nog hur jag velade för han tvekade med att avslöja det som nu var så känsligt.
...”Nej, jag tror faktiskt inte jag vill veta det.” Kom jag fram till efter att ha funderat på både det ena och det andra. Om det nu var så hemskt ville jag inte bli förstörd här.
...”Jag vill veta, snäälla, Pontus, säg till mig!” Elin var nyfiken och skulle absolut veta.
...”Inte nu, vi får ta det när vi är själva i så fall.”
...”Men vi kan inte bara lämna Miranda nu när hon inte har någon annan!” Utbrast Elin oroligt. Pontus suckade. ”Vad är det nu då? Vi kan faktiskt inte det!” Han suckade igen. ”Men VAD?!” Nu hade hon blivit lite irriterad. Efter en liten stunds tystnad ångrade hon sig och bad om ursäkt på sitt gulliga sätt och sa att han var hennes snygga hunk. Då sken han upp och förlät henne med ytterligare en kyss.
...Det var nu jag började bli avundsjuk. Hade aldrig känt mig så ensam som jag kände mig just nu. Jag var inte alldeles ensam där jag stod med dem men det kändes ändå så eftersom de var ett par och jag var det femte hjulet. Vad skulle man med ett femte hjul till när fordonen gick bra bara med fyra hjul?
...Jag stod där och väntade på att de skulle bli klara men icke. Kyssen ledde till ett evigt hångel och där stod jag helt rastlös. Jag kunde inte längre göra likadant på Sebbe eftersom han gjort slut och allting var fortfarande mitt fel! Jag kunde bara inte släppa det.
...Rätt som det var, i all saknad av någon att vara med och medan Elin och Pontus fortfarande hånglade, tog jag upp mobilen och skickade ett sms till David. Jag ville ha lite tröst, egoistisk som jag kände mig. När jag skickat det ångrade jag mig. Det var otroligt korkat att skicka sms till honom eftersom han för det första säkerligen hade annat för sig och för det andra hade vi haft världens gräl för inte så längesedan. Oj, jag glömde visst be om förlåtelse! Jag skickade iväg ett nytt sms till honom och bad om förlåtelse.
...Det vibrerade i handen så jag tog upp mobilen och kollade vem som svarat, det kunde i och för sig bara var den jag skickat till och jag undrade hur han skulle reagera på det jag skrev. Han godtog min ursäkt och skrev att han är van vid det vid det här laget. Han frågade hur det gått med Sebbe nu efteråt så jag svarade som det var. Som svar på det skrev han att jag skulle komma hem så att vi kunde hitta på någonting. Vad var det med honom? Vi brukade aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, hitta på saker tillsammans när vi var yngre. Det var först nu som vi började komma varandra närmare. Han visste vad jag tyckte om honom så jag antog att det var därför. Vem vet, det kanske skulle hända någonting igen och det ville jag verkligen inte missa!
...Vid det här laget hade turturduvorna till kompisar slutat med det de höll på med.
...”Jag ska hem och äta…” Ljög jag men det var nog inte en särskilt trovärdig lögn för Elin började fråga ut mig om varför jag ville hem och äta eftersom jag bråkat med David och hela balletten. Jag visste inte hur jag skulle förklara men jag ville heller inte säga sanningen. Hon skulle bara börja gnälla på att jag tog ett steg tillbaka i hela problemet och det orkade jag bara inte höra.
...På ett eller annat sätt lyckades jag övertyga de (mest Elin) att det inte var någon fara med mig och att jag kommer hem till henne senare men att jag sms:ar först och meddelar när jag kommer ifall hon och Pontus skulle göra någonting och jag bara skulle komma inklampandes där mitt i allting. Pinsamt! Både för de och mig. Tänk in i scenariot… ”Eh… Jag trodde du skulle komma senare” skulle Elin säga. ”OJ, förlåt! Jag skulle sms:at och sagt att jag skulle komma.” Skulle jag säga och vända bort huvudet för att jag inte ville se det de höll på med. Fy, vad pinsamt och det tänkte jag på nu! Herregud, jag är ju helt sjuk!


Vad kommer att hända härnäst? Fortsättning följer...


Sommarnätterna - Del 17

Detta har hänt: På stranden gjorde Sebbe slut och när han går fram till gänget med killar som han gick ifrån tidigare säger han något och killarna jublar. Miranda undrar såklart vad han sa som de jublade åt.



Jag vänder mig om och går sakta mot Elin och Pontus.
...”Jag går dit och tar reda på vad de har så kul åt. Jag måste verkligen veta! Killgrej, ni vet.” Sa Pontus energiskt nyfiket och gick iväg mot killarna. Han hade självförtroendet med sig när han gick sådär killigt som killar gör. Han såg inte ut att vara ute efter någonting för han gick inte så fort, han gick så sakta som killar brukar göra. När han kom dit förde de ett himla liv och jag kände mig helt klart dissad. Jag hoppades att han spelade med.
...”Det funkade visst inte…” Sa Elin och tittade mot killarna. Hon kollade nog mest på sin hunk som hon kallade honom.
...Jaha, vad ska jag göra nu då? Jag vill inte stå här och känna mig som ett fån, tänkte jag. Jag funderade på att gå iväg och hem igen men jag ville stanna för jag ville inte lämna Elin ensam, fast hon kunde i och för sig gå till killarna eftersom det inte var henne det hela handlade om. Det verkade i alla fall som de hånade mig. Det kan väl knappast vara meningen att man ska jubla när man gjort slut med någon? Eller var det så att han sa någonting helt annat? Jag visste inte om jag ville veta vad de jublade åt för det kunde ju vara jag som var orsaken till jublet. Det sa jag också till Elin.
...”Äsch, ta det lugnt, Miranda. Det ordnar sig. Killar är ju tröga redan från början, det vet vi ju. Fast min snygga hunk där borta, rawr, säger jag bara!”
...Jag kunde inte låta bli att skratta åt hur hon betedde sig. ”Du är ju helt…” Jag kunde inte riktigt komma på hur jag skulle formulera mig.
...”… Knäpp?” Fortsatte hon. ”Jo, jag vet!” Skrattade hon. ”Men kolla på honom! Visst är han såå snygg?!” Hon blev bara ivrigare och ivrigare ju mer hon kollade på honom.
...Jag fortsatte skratta, både åt och med henne. ”Säg till när ni gör slut så kan jag ta honom.” Skojade jag skrattandes. Delvis var han ju mycket snyggare nu när Sebbe bara hade svikit mig (även om jag vet att det var tvärtom) och gjort slut helt oväntat (så oväntat var det faktiskt inte eftersom det var jag som kysste min bror och inte någon annans bror, fast det skulle nästan varit värre om jag kysst hans äldre bror). Det var nästan rätt åt mig att han gjorde slut med mig.
...”Seriöst?! Hade du tänkt sno min snygga hunk från mig, Miranda?” Skojade hon skattande tillbaka.
..."Ja, jag skulle definitivt ta din snygga hunk när det var slut mellan er.” Det skojande skrattandet fortsatte ett tag.
...”Vad har ni så roligt åt?” Undrade Pontus och gjorde frågande ett ansiktsuttryck som betydde ”De är ju inte riktigt kloka”. När han inte fick något svar slet han åt sig Elin och omfamnade henne så hon hade ryggen mot honom. Hennes skrattande avtog.
...”Vad fick du fram?” Undrade hon och vände sig om mot honom. Jag visste redan innan vad som skulle hända; hon skulle kyssa honom. Som om jag var en professionell programmerare för ett dataprogram gjorde hon precis som jag hade programmerat henne att göra, det vill säga det jag trodde att hon skulle göra.
...”Jag är inte så säker på att ni vill veta det, särskilt inte du, Miranda…” Sa han försvarande som om det var värsta killgrejen.
...”Kom igen, vi kan ta det! Eller, vad säger du, Miranda?”
...”Ja… Jag antar det.” Sa jag med lite tveksamhet.
...”Eh… Asså, är det säkert? Jag tror allvarligt talat att du inte vill veta. Det var ganska elakt…” Sa han främst riktat till mig och jag kände att han egentligen inte ville säga det, särskilt inte i min närvaro.


Vad är det som Pontus inte vill säga? Hur kommer Miranda och Elin reagera om han säger det han egentligen inte vill säga i alla fall? Fortsättning följer...


Sommarnätterna - Del 16

Detta har hänt: Pontus och Elin har en plan och ska ordna upp det mellan Miranda och Sebbe. De har kommit en bra bit påväg för Pontus har hämtat Sebbe från killgänget och de är påväg mot Elin och Miranda.



...Jag såg hur Sebbe saktade in. Åh, nej, det här kunde bara sluta illa! Fast hur skulle vårt förhållande se ut efter detta om det fortsatte? Det skulle bli katastrof och ingenting skulle vara sig likt mellan oss.
...Jag vände mig mot Elin och försökte komma så nära hennes ena öra med min mun som möjligt. Jag sa tyst till henne att det här aldrig skulle kunna funka.
...”Han saktade ju in! Han vill inte ha tillbaka på mig, jag känner honom väl för att veta det.” Fortsatte jag och hon gestikulerade till Pontus att han skulle komma. De utbytte några ord lika tyst som om det var den hemligaste hemligheten i världen och att ingen annan fick höra.
...Innan jag visste ordet av började mina ben röra sig framåt mot Sebbe där han saktade ner mer och mer för varje sekund som gick. Snart stod han helt still men jag kom allt närmare honom och började sakta ner jag också, även om jag inte gick så fort från första början. Snart stod jag knappt tre decimeter ifrån honom. Han såg nedstämd ut, även om jag, kanske, var den enda som kunde se det. Han kunde inte dölja det för mig, men det visste han inte. Han trodde väl inte att jag brydde mig särskilt mycket om honom längre eftersom jag hade strulat till det. Han trodde säkerligen att jag inte ville ha honom längre men vad skulle jag ha för framtid med David inom kärleksbranschen? Bra fråga!
...Helt plötsligt hade jag slagit armarna om honom och inlett en kyss. Vad i hela friden höll jag på med?! Han ville säkert inte ens… men jag hade fel. Han besvarade kyssen. Åh, vad jag hade längtat.
...Alla tankar om att han inte ville ha mig flög ut ur hjärnan.
...NEJ! Vad gjorde han nu? Han drog sig ur utan någon vidare förmaning. Tusen frågor snurrade omkring inne i huvudet. Vad var det som var fel? Jag kunde tyvärr inte svaret på den frågan. Jag släppte honom genast och backade så jag hamnade längre ifrån honom, minst en meter, och han bara glodde på mig. Jag stirrade tillbaka.
...Vid det här laget tittade Elin och Pontus undrande på oss. Jag visste inte vad som hände bakom ryggen på mig eftersom jag stod med ryggen mot Elin och Pontus men jag kände vad som hände.
...Sebbe öppnade munnen som om han precis tänkte säga något men han ångrade sig och munnen stängdes igen. Det var som om Elin och Pontus gestikulerade vad han skulle göra men jag visste inte alls vad som pågick bakom mig. Framför mig öppnade han munnen som för att prata ännu en gång. Den här gången rörde han på läpparna och formade ohörbara ord. Jag bara stod där och väntade på vad han skulle säga. Jag tydde inte vad han sa för jag var koncentrerad på andra saker.
...”Du fattar väl att det här aldrig kommer att funka? Du kan inte gå och vara otrogen med din brorsa, det fattar du väl själv. Om vi fortsätter kommer jag aldrig mer lita på dig och då får du ingen som helst frihet så det är bättre att det tar slut här och nu.” Sa han helt oberörd, som om han gjorde slut med en sten. Jag var ingen sten, har aldrig varit eller kommer aldrig att bli en hård sten!
...”Jag antar att det var avskedskyssen, då.” Sa jag lika oberört som hämnd. Han skulle också få känna sig som en sten!
...Han vände sig om och gick emot killgänget igen. Man såg att han gick säkert och med stolthet. När han kom dit satte han sig bland killarna och öppnade munnen och sa någonting men ljudet nådde inte fram till mina öron. De andra killarna jublade, det hördes i alla fall, men allting kändes som en förlust från min sida. Jag undrade vad han sa som fick de att jubla så mycket.


Vad sa Sebbe till killarna i gänget? Hur kommer Miranda göra nu? Vad gör Elin nu för att varken svika pojkvän eller bästa kompis? Fortsättning följer...

 


Sommarnätterna - Del 15

Detta har hänt: Miranda och Elin möter Pontus vid stranden så att de kan ordna upp Mirandas och Sebbes förhållande. Miranda fastnar i tankar och vill sedan lämna stranden eftersom hon ser Sebbe sitta med de andra killarna. Hon orkar verkligen inte med honom just nu.



...”Kom igen, Miranda, du kan ju inte gå ifrån honom när du egentligen vill ha tillbaka honom, eller vill du inte ha tillbaka honom nu? Jag har ju…” Började Elin och blev en aning förtvivlad.
...Jag suckade, tittade bort mot Sebbe och studerade honom diskret. Han såg lite nere ut men försökte dölja det. Jag har känt honom så länge att jag såg på honom vilket humör han var på även om han visade någonting annat på utsidan. Han verkade varken glad eller mindre glad. Han humör skulle verka vara lagom bra. Han visade inte sitt riktiga humör, han ville inte orsaka problem. Jag började undra vem han gick till och pratade med. Har killar sådant snack som tjejer har? Pratar de om sina problem med sina killkompisar?
...Nu ville jag bara att allt skulle bli bra med honom. Allt det här var ju mitt fel, om man bortser från att det var Davids fel också för att han är så otroligt snygg. För snygg. Hade han inte varit min bror hade jag lätt dumpat Sebbe för honom, vilket jag egentligen redan hade gjort. Hemskt! Hur kunde jag dumpa min pojkvän för att vara med min bror när det inte ens skulle funka? Hur kunde jag vara så oerhört trög att jag inte förstod att jag inte skulle kunna ha någon framtid tillsammans med min bror och varför kunde jag inte insett det tidigare? Just nu skulle det varit bra om Sebbe hade kunnat läsa mina tankar för det skulle gå så mycket fortare än att bara förklara allt för honom.
...Jag vände bort blicken från den långa, blonda, normalsmala, omtänksamma killen som för några dagar sedan varit min pojkvän. Synd att han troligen inte kommer att ta tillbaka tjejen som fortfarande älskar honom.
...”Ska vi gå då?” Frågade jag innan jag ångrade mig.
...”Menar du att du vill gå hem eller gå bort till Sebbe?” Frågade Elin. Pontus sa inte alls mycket. Han lät Elin sköta snacket med mig eftersom han troligen kände att hon hanterar mig bättre.
...Jag började gå onödigt sakta och med onödigt korta steg. Jag vände mig mot Elin och Pontus. ”Kommer ni, eller tänker ni stå där och bara titta rakt ut i luften?”
...De började röra på sig. Pontus hade lagt sin vänstra arm om Elins axlar och jag blev så otroligt svartsjuk. Jag ville att Sebbe skulle hålla om mig sådär. Nu insåg jag hur mycket jag längtade efter honom. Jag funderade på om han saknade mig också, saknade min närhet, saknade våra omfamningar. Undra vad han skulle säga när jag kom fram dit. Skulle han vara arg på mig? Skälla ut mig? Överge mig? Krama mig? Eller skulle han helt enkelt bara ignorera mig.
...”Ska jag gå före och varna honom att vi kommer och ta ett litet snack med honom?” Sa Pontus, mest riktat till Elin eftersom det var de som smidde planen tillsammans.
...”Ta ett snack med honom, men säg inte att hon kommer för då lär han väl få spel och sticka, eller? Du känner ju honom bättre men jag gissar på att han skulle gå eftersom han kanske inte kommit över det här än.” De vände sig mot varandra och han omfamnade henne. De kysstes och sedan gick han lite fortare än de gjort innan och förbi mig. Jag stannade och Elin kom ikapp de två stegen jag varit före. ”Åh, min snygga hunk. Kolla, han är ju snygg även bakifrån!” Elin var på hugget. Jag kände mig inte så mycket på hugget men jag visste vad jag ville. Jag ville få tillbaka min pojkvän fast jag kunde hålla med Elin, Pontus var snygg och även bakifrån. Hon hade absolut inte fel, det var bara det att jag inte kunde tänka på någon annan än Sebbe just nu. Jag var så koncentrerad på att jag måste få tillbaka honom att jag inte lade märke till att Pontus och Sebbe snart kom emot oss så där stod jag i tankar medan de kom gående mot oss.


Vad kommer att hända mellan Miranda och Sebbe. Är Pontus och Elins ansträngningar helt i onödan eller kommer det att ordna upp sig mellan Sebbe och Miranda? Fortsättning följer...

Sommarnätterna - Del 14

Detta har hänt: Miranda och Elin går hem till Miranda för att hämta kläder som hon kan ha de närmaste dagarna eftersom hon vill undvika att vara hemma, mest för att undvika David. Miranda skäller ut David för att han inte ljög för Sebbe. David försöker lugna ner henne med tappar sedan tålamodet när hon inte gör det och tar ut ilskan på henne och ett bråk börjar. Elin får David att gå sin väg men istället hör Miranda Lina så de försöker ta sig ut utan att hon ser de. De kommer ut utan några utfrågningar från den yngre systern.



”Kommer du eller? Du går så sakta, du brukar inte gå sådär sakta, vad tänker du på?” Undrade Elin.
...Här hade jag min chans, skulle jag presentera min tanke som egentligen var hennes idé från första början eller skulle jag låta bli?
...”Skulle du kunna ta kontakt med Pontus och fråga om han kan…” Jag hann inte säga mer, Elin svarade direkt att hon kunde göra det. Fem minuter senare hade hon redan fått tag på honom och berättat för honom vad han skulle göra.
...Jag undrade vad jag hade gett mig in på, mitt hopp om att få tillbaka Sebbe var inte det bästa, när jag väl tänkte efter vad jag gjort och funderade över hur jag själv skulle gjort om rollerna var ombytta. Skulle jag då tagit tillbaka honom? Antagligen inte, fast nu har han i och för sig inga syskon men det spelar ju inte någon roll, det hade kunnat vara någon annan också. Jag vet att han är väldigt trogen så han skulle inte göra så mot mig, om han nu inte bestämmer sig för att hämnas (vad det nu skulle vara bra för).
...Vi var på väg till stranden. Solen sken, himlen var klarblå och det fanns knappt ett moln på himlen. Väl vid stranden skulle vi möta upp Pontus. Jag hade ingen aning om att Sebbe också var på stranden, hade Elin och Pontus kokat ihop det här utan att jag fått veta någonting? Sebbe vill säkert inte alls träffa mig efter det David hade sagt. Jag kunde inte rå för det men jag skyllde på David när det egentligen var mitt fel från första början. Hade jag aldrig gått in i hans rum den morgonen hade jag aldrig sagt att han var snygg och då hade jag aldrig tagit den där karamellen och retat honom så jag fick honom att kyssa mig och då hade det aldrig lett till annat heller. Vad hade jag gjort!? Allt var ju mitt fel, varför skulle jag jämt skylla ifrån mig?
...Pontus kom gående mot oss och vi mot honom. Jag var ovetande om att Sebbe skulle vara där. Jag trodde det skulle bli roligt att gå till stranden och bada och ha roligt med min allra bästa vän och hennes pojkvän. När vi närmade oss varandra så började Elin och Pontus prata. Han nämnde att han hade tagit med sig Sebbe och att det hade krävts speciella metoder för att övertala honom. Elin sa att det inte hade varit några problem att få med mig men jag visste ju inte att Sebbe skulle vara där, hade hon sagt det hade jag aldrig följt med. Inte för att vi var ärkefiender men jag ville inte träffas honom om han inte ville träffa mig. Jag kände på mig att det skulle bli pannkaka av alltihop. Sebbes och mitt förhållande satt lika löst som en mjölktand gör när man kan ta ut den utan att få ont. Det är bara en fråga om när den kommer att lossna från tandköttet och sedan var det ute med den, för alltid. Det skulle aldrig gå att sätta dit den igen. Med tiden växer en ny tand fram men det är aldrig samma tand som man fick som liten. Det är en helt annan tand på samma plats, som en ersättare.
...Om detta nu fungerade så skulle ingenting bli sig likt mellan oss igen. Han skulle inte låta mig gå ut på fest utan honom, för där skulle säkert andra killar stöta på mig. Jag hade sådan lust att avbryta det jag tillåtit Elin att påbörja men jag ville verkligen få tillbaka Sebbe så det var som en ängel och en djävul vid en axel var som ville två olika saker. Ängeln tyckte att jag skulle fortsätta eftersom jag hade en chans att få tillbaka honom och eftersom jag såg bra ut och att han troligen inte skulle bli tillsammans med någon som såg bättre ut. Djävulen däremot tyckte att jag skulle avbryta det här eftersom jag aldrig skulle kunna få tillbaka honom efter vad jag gjort. Hur skulle han kunna lita på mig om jag gjorde sådär med min bror. Min BROR av alla!
...”Miranda, hallå?! Verkligheten anropar Miranda, kom.” Elin och Pontus försökte få min uppmärksamhet och få mig ur mina tankar.
...”Va?” Svarade jag förvirrat. Vad hade de pratat om medan jag varit försjunken i tankar?
...”Kom, vi ska gå bort till de andra, vi kan inte stå här och dega.” Sa Elin.
...”Vilka andra?”
...”Där borta.” Hon pekade bort mot stranden närmare vattnet än vad vi stod. ”Ser du dem?”
...”Jaha, där borta.” Sa jag när jag upptäckt dem. ”Jag går inte dit!” Sa jag när jag såg att Sebbe var en av dem.


Kommer Miranda att ge sig och gå dit? Vad gör hon om hon inte går dit? Fortsättning följer...

 


Sommarnätterna - Del 13

Detta har hänt: Miranda får ett sms från David där han skriver att Sebbe snackade med honom och att han berättade sanningen för Sebbe. David skriver att han inte vill att hon ska bli arg men det kan hon inte låta bli att bli. Miranda blir less på allt som har med pojkvänner att göra. Allt slutade med att Miranda fick en snilleblixt efter alla tankar.



… Ska jag kanske säga till Elin att hon tar kontakt med Pontus så att han kan snacka med Sebbe?
...”Ska vi gå?” Frågade Elin.
...”Okej.” Svarade jag och vi började gå lite lugnt hem till mig. Medan vi gick pratade vi om lite allt möjligt. Tillslut var vi framme, snabbare än vad jag väntat mig för jag märkte knappt av vägen när jag gick och pratade, helt plötsligt var vi bara framme. Mardrömmen kunde börja när som helst och jag hoppades innerligt att jag skulle få slippa träffa David, och Lina för hon skulle helt klart börja fråga ut mig direkt om vart jag varit och varför jag inte sov hemma.
...Jag kände mig som en i en skräckfilm när vi gick in. Skulle mördaren komma och döda oss eller skulle vi överleva? Vi gick försiktigt in till mitt rum medan spänningsmusiken spelades. Jag plockade ihop bra kläder som jag kunde ha medan vi pratade. Spänningsmusiken avtog och vi begav oss istället till badrummet där jag plockade med grejer. När jag vände mig om såg jag David stå där. Jag visste inte om jag skulle förlåta honom eller om jag skulle börja skälla ut honom. Tillslut kom allt som en enda våg.
...”Varför sa du som det var för?! Du kommer sabba mitt och Sebbes förhållande! Det har du förresten redan gjort! Tack din jävla idiot!” Sa jag argt och i slutet ironiskt.
...”Miranda, jag skrev att du inte skulle bli arg. Jag visste inte vad jag skulle ljuga ihop, han kom fram och konfronterade mig, jag blev lite arg på dig där ett tag så jag kände för att hämnas.” Svarade han överraskande lugnt.
...”Du är så otroligt elak, vet du det?!”
...”Hörde du inte vad jag sa, eller?” Han tappade tålamodet och fick lite ilska i rösten.
...Elin gick fram till David och ställde sig på tå för att viska något i hans öra. Efter någon sekund gick han iväg.
...”Vad sa du till honom?” Undrade jag nyfiket.
...”Det behöver du inte få veta.” Sa hon med sin mjukaste röst. I mitt huvud snurrade massvis av tankar om vad hon sagt för det måste väl ändå varit någonting speciellt.
...Efter några minuter hörde jag Lina där nere. Skit också, jag vill verkligen inte träffa henne nu när jag har tjafsat med David. Jag sa till Elin att vi skulle gå in på mitt rum så länge, tills Lina hade gett sig av men det höll inte i längden så tillslut fick vi gå ut från mitt rum och försöka ta oss ut ur huset på smidigaste sätt utan att bli upptäckta. Det kändes löjligt att försöka undvika Lina för att jag inte ville att hon skulle fråga ut mig. Vad i hela friden höll vi på med? Det var som att leka kurragömma där man ska smyga fram till föremålet man bestämt att man dunkar sig på och försöka hinna före och dunka sig så att räknaren får räkna om. Det kändes både naivt och löjligt på en och samma gång.
...Vi kom hur som helst ut ur huset utan att Lina märkte oss och tur var väl det, annars hade jag inte varit på så bra humör senare. Jag var i och för sig inte jätteglad efter att David hade dykt upp och jag skällt ut honom.


Vad händer nu? Kommer Miranda någonsin att presentera sin tanke som kom från Elin från första början? Kommer Sebbe att ta tillbaka henne? Fortsättning följer...

 


Sommarnätterna - Del 12

Detta har hänt: Miranda gör allt vad hon kan för att förklara vad som hänt för Sebbe men allt går bara åt skogen. Hon försöker på alla sätt och vis få tillbaka honom och han ger upp och säger att han ska tänka på saken och går iväg. Efter en stund kommer Elin och undrar vad som hänt. Miranda förklarar och Elin frågar om Miranda vill sova hos henne. Miranda går med på det och när de väl är hemma hos Elin pratade de (mest Elin) och föreslog olika saker de kunde göra åt saken men efter ett tag slutar Miranda att lyssna.


På morgonen såg jag att jag fått ett sms från David. Jag öppnade och läste vad det stod. Inte för att jag var särskilt nyfiken på vad David hade att säga, det kunde inte vara något bra i alla fall, men jag kollade ändå. Det stod:

Sebbe snackade med mig igår och frågade vad fan jag gör med dig. Han sa att han ville kolla upp om du ljög eller inte för han trodde inte för fem öre på att jag började hålla på med dig och vara stupfull redan efter så lite tid. Jag kan inte ljuga, det vet du. Så nu vet du. Bli inte arg…

Hur kunde jag inte bli arg?! Det är fullkomligt omöjligt när han inte ställer sig på min sida. Jag fattar inte varför David ska vara så töntig. Kan han inte ljuga lite för min skull? Tydligen inte för att han är för snäll mot andra och för att jag är hans syster. Nu kommer Sebbe aldrig vilja bli ihop med mig igen och han kommer att tycka att jag är jätteknäpp som klänger på min egen bror. Skit också!
...”Vad var det om?” Undrade Elin som såg att jag satt och kollade på mobilen. Jag gav henne den så hon också fick läsa. ”Nu har du allt ställt till det för dig, Miranda. Hur ska vi göra för att ordna upp allt?
...”Inte i hela friden vet jag! Jag orkar allvarligt talat inte mer nu. Jag är trött på att ha pojkvän, jag är trött på att ha en snygg storebror och en störig lillasyster!” Sa jag upprört och var nära på att börja gråta
...”Du kan få sova här några dagar tills allt har lugnat sig, om du vill.”
...Hon är så otroligt snäll, min bästa vän. Hon gör så mycket för alla andra samtidigt som hon har det väldigt bra själv. Det är så skönt att komma bort från allt där hemma och familjen ett tag så jag tackade ja till erbjudandet. Hon sa då att vi skulle behöva gå och hämta lite grejer till mig så det gick jag med på men på ett villkor och det var att det skulle gå fort och att jag skulle slippa prata med David som svikit mig.
...”Vad egoistiskt av David att bara säga sanningen fast han visste ju i och för sig inte vad du sagt till Sebbe.” fortsatte Miranda.
...”Elin, snälla. Jag orkar inte med allt det där.”
...”Okej, jag får tänka lite på det själv istället, för din skull. Jag kanske kan fråga Pontus om han vill ta ett snack med Sebbe, om du vill ha tillbaka honom då förstås.”
...”Elin jag sa ju…” mer hann jag inte säga förrän hon avbröt mig.
...”Jag vet, men jag kunde inte låta bli. Jag bara undrade, för i så fall kan jag skicka iväg ett sms till Pontus och…” Nu var det min tur att avbryta henne.
...”Elin! Lägg ner.” Jag började bli lite irriterad av allt snack om pojkvänner och liknande med tanke på att min och Sebbes förhållande var så otroligt illa ute på grund av mig. Jag kan inte undgå att skylla på David också, eftersom han inte ljög. Jag vet att man inte ska göra det men har man ihop det med sin otroligt snygga storebror så måste man väl ändå få ljuga, eller? En liten lögn skadar väl inte?
...Efter alla tankar fick jag en snilleblixt…


Vad är det för snilleblixt Miranda får efter alla sina tankar? Har det någonting att göra med någonting Elin sagt eller är det en helt ny tanke?
Fortsättning följer...

Sommarnätterna - Del 11

Detta har hänt: Miranda bestämde sig för att berätta om henne och David. Elin blir helt paff och börjar ifrågasätta det hela och säger att Miranda faktiskt har Sebbe och att det inte är så smart att hålla på med sin bror. Miranda börjar rådfråga Elin. Väl på festen blir Davids och Mirandas rörelser intima och helt plötsligt sticker David och när hon vänder sig om står Sebbe där och börjar genast fråga ut henne. Nu vill han att hon ska förklara.



...”Asså, Sebbe, jag kan förklara…”
...”Ja, men gör det då. Jag åker iväg och du går och är otrogen, kan du inte vara trogen mot din egen pojkvän ens en gång? Du har gjort det förut och gör det igen, nu får du faktiskt förklara, så varsågod och sätt igång!” Det var som att han fick ett utbrott på mig och vad jag gjort. Jag vet att jag gjort fel men det var min bror, man kan väl inte vara otrogen mot sin bror. Eller kan man det? Inte i mina ögon i alla fall. Han brukar inte bli arg och irriterad men det blev han nu och på mig.
...”… Jag kan inte förklara.” Sa jag lågt efter en stund.
...”Prata högre, jag hör dig inte.”
...”Jag sa att jag inte kan förklara men Sebbe, snälla, förlåt mig. Det var min bror, jag erkänner, men det är ingenting mellan honom och mig. Han bara började hålla på, han har förändrats, han har nog druckit en del.” Ljög jag för att han skulle förlåta mig men det krävdes, för någon annan förklaring hade jag inte.
...”Vill du att jag ska tro på det?” Sa han lite mildare än förut och tittade på mig lite snällare.
...”Jag lovar, det är sant. Jag älskar dig verkligen, Sebastian.” Jag brukade nästan aldrig använda hans förnamn. Det var ingen av hans kompisar som gjorde heller. Alla kallade honom Sebbe. Det var mest hans mamma som använde hans namn och lärarna i skolan men den vill jag helst inte tänka på nu under sommarlovet.
...”Okej, för den här gången då, men jag måste få tänka lite på det här, Miranda. Vi hörs…” Sa han och gick iväg från mig medan jag stod kvar och stirrade. Efter en stund kom Elin fram till mig och undrade vad som hänt. Jag berättade vad som hänt medan vi gick till damtoaletterna där det är lite isolerat så att man inte hör musiken lika väl.
...”Vill du gå hem?” Frågade Elin försiktigt. ”Vi behöver inte vara kvar här och om du vill slippa David inatt kan du sova hos mig, skit i vad mina föräldrar kommer säga. De måste tycka det är okej, i alla fall mamma, hon förstår ju.”
...Jag visste inte vad jag skulle säga. Elin är så otroligt snäll, henne kan jag lita på i ur och skur. Är jag på dåligt humör gör hon allt för att pigga upp mig. Det är klart att det hade varit skönt att bara släppa allt och vara hemma hos Elin så jag tackade ja till erbjudandet och vi tog oss därifrån. Vi struntade i att gå hem till mig och hämta grejer. Det skulle ändå bli en omväg och jag ville inte att mina föräldrar skulle tro att någonting var fel även om det var det.
...När vi kom hem till henne gick vi direkt till hennes rum och lade oss och pratade. Hon föreslog att jag skulle berätta för David om vad jag sagt till Sebbe, inte allting utan bara det som rörde honom. Till exempel att det var han som började och att han var alkoholpåverkad eller säga till honom att om Sebbe frågar honom varför han gjorde det så ska han säga att han inte kommer ihåg vad som hände eftersom han var alkoholpåverkad. Jag sa att David inte skulle gå med på det så Elin föreslog andra saker, så många saker att jag tappade räkningen.
...”Lyssnar du?” Undrade Elin.
...”Va?”
...”Tänkte väl det, vi lägger oss och sover istället så kanske det blir bättre i morgon. Blir dina föräldrar oroliga om du inte kommer hem på natten? För om de blir det kanske vi ska ringa de och säga att du är här...”
...”De sover nog nu.” Sa jag kort. Jag kände inte för att prata på som om jag vore en pratkvarn utan stoppknapp. Det kändes som att Elin var lite så men hennes röst piggar upp mig.


Hur går det med Miranda? Kommer hon övertala David att låtsas om att det är hans fel när han vet att det var Miranda som startade det hela från första början? Om det nu blir så kommer Sebbe tro på det och ta tillbaka Miranda? Fortsättning följer...

 


Sommarnätterna - Del 10

Detta har hänt: Miranda har gjort sig klar för fest är hos sin bästa kompis, Elin. Elin märker att det är något med Miranda och hon funderar på om hon ska berätta eller inte.



Nu hade jag bestämt mig, jag skulle berätta för Elin om mig och David. Jag öppnade munnen och började berätta. När jag var klar stod hon och gapade.
...”Va!? Seriöst? Du kan väl inte mena att du…”
...”Jo…” började jag och tystnade. ”… Men erkänn, visst är han snygg?” Sa jag sedan och tittade på henne.
...”Ja, han är oerhört snygg men Miranda, det är din bror och har du glömt bort att Sebbe faktiskt är din pojkvän?”
...Nej, det hade jag faktiskt inte glömt bort men vad gör man när man gillar sin bror så otroligt mycket att man inte kan sluta tänka på honom? Det är svårt att försöka hålla tankarna borta.
...”Elin, vad ska jag göra?” Sa jag desperat i hopp om att få en bra lösning från henne men hon verkade inte komma på någonting heller så vi väntade in de tjejerna som skulle med och gick sedan bort till festlokalen. När vi väl var framme gick vi in och började dansa.
...Ungefär en kvart senare petade Elin mig på axeln och sa att jag skulle följa med henne.
...”David är här!” Utbrast hon när vi kommit tillräckligt långt bort för att inte bara höra den höga musiken.
...”Va!? Du skojar!?” Utbrast jag frågande och bara stirrade på henne.
...”Nej, jag skojar absolut inte. Kolla så får du se.” Hon vred mitt huvud och pekade diskret där han befann sig.
...”Jag måste gå till honom!” Sa jag och började gå.
...”Men Miranda, sådär kan du ju inte…” Mer hörde jag inte förrän jag var för långt ifrån och musiken tog över.
...”Tja, David.” Sa jag när jag kom fram till honom.
...”Tjena, vad gör du här?” Frågade han.
...”Vad brukar man göra? Sluta ställ så dumma frågor.”
...Dialogen fortsatte lite med vårt syskontjabb men jag tystnade honom när det kom en låt jag verkligen tyckte om. Jag bad honom att dansa med mig och han tackade ja, vilket jag blev väldigt förvånad över eftersom vi aldrig dansat förut.
...Våra dansrörelser blir mer och mer intima och det hela slutar med att vi börjar kyssas. Efter kyssen slinker han iväg som om jag gjorde något fel. Jag vrider på huvudet och kollar efter Elin men kan inte se henne så jag vänder mig om och där står Sebbe.
...Åh, nej. Vad ska jag göra nu? Tänk om han såg vad jag gjorde med David, i så fall är jag väldigt illa ute.
...”Det där var väl inte din bror?” Frågade han lite argt och besviket.
...”Jo…”
...”Varför kysste du honom då?” Frågade han och jag blir helt tyst och vet inte vad jag ska svara.


Vad kommer Miranda att svara och hur kommer Sebbe att reagera sedan? Hur kommer han agera? Fortsättning följer...

Sommarnätterna - Del 9

Detta har hänt: Miranda får smått panik när hennes föräldrar kommer hem och hon ligger bredvid David i hans säng. Hon funderar fortfarande på det där med att gilla sin bror mer än man egentligen borde. Hon och David får ljuga ihop en liten historia för att inte bli påkomna. David lägger handen på Mirandas lår så hon rycker till. Deras lillasyster Lina glor på Miranda och det blir en liten dispyt mellan Miranda och Lina. David däremot bryr sig inte och fortsätter med handen.


Det började pirra inom mig. Jag ville helst gå därifrån så fort som möjligt och när jag var inne på mitt rum på kvällen samma dag fick jag ett sms från Sebbe. Han skrev att han saknade mig, älskade mig och att han skulle komma hem om ungefär en vecka. Jag svarade att jag saknade och älskade honom också, för det gjorde jag men det började jag inte märka av förrän några dagar senare, och att jag redan längtade efter dagen han skulle komma hem. Allt var inte hundraprocentigt sant men jag ville göra honom lycklig och säker på att jag inte var otrogen. Det var just därför det inte var sant för jag hade på ett sätt varit otrogen.
...Några dagar senare var jag inne på mitt rum och fixade mig för en fest jag skulle gå på senare. Det var en sådan fest som hur många ungdomar som helst skulle komma på. Jag fixade håret, det var lockigt och hängde ner över axlarna. Jag hade ganska långt blont hår. Det var inte jätteblont, mer åt det bruna hållet men det var fortfarande blont.
...Jag sminkade mig så jag blev extra snygg för just den här kvällen. Vem jag skulle gå med var självklart; min bästa kompis Elin. Elin var en av de sötaste man kunde hitta. Hon var en sådan där tjej som både var söt och snygg på samma gång. Killarna blev helt till sig när de såg henne men hon hade redan en kille; Pontus. Pontus var den snyggaste killen man kunde hitta, om man bortsåg från Sebbe. Sebbe och Pontus var väldigt lika men ändå så olika på samma gång. Pontus hade svart, halvlångt och lockigt hår medan Sebbes hår var blont, halvlångt och lite lockigt nedtill. Med halvlångt menar jag att det slutar ungefär vid öronen.
...Jag skulle gå till Elin innan festen började så vi kunde ta sällskap med andra av våra kompisar dit. Elin och jag hängde nästan alltid ihop om jag inte var med Sebbe. Sebbe och jag brukade hänga med Elin och Pontus också, dels för att jag och Elin är bästa kompisar och dels för att Sebbe och Pontus också är väldigt tighta.
...När vi skulle träffas för en fest brukade jag, Elin och våra andra kompisar oftast möta våra killar och deras polare inne i festlokalen för det är så svårt att tajma ankomsten så vi kommer samtidigt. Ikväll var det annorlunda för Sebbe var bortrest. Ska jag vara helt ärlig så var det många som var bortresta men i alla fall inte Elin.

Jag började gå mot Elins hem i mina svarta högklackade skor. Jag hade klätt mig ganska utmanande för kvällen men det brukade jag oftast göra, det var lite min grej. När jag kom fram till henne var hon inte riktigt klar, inte jag heller egentligen så jag förbättrade sminket medan hon fixade i ordning sig med bland annat sminket. Vi skulle dessutom vänta på några tjejer som inte kommit ännu. Jag brukade komma tidigare så Elin och jag kunde snacka ostört om lite allt möjligt. Det gjorde jag även den kvällen.
...Jag funderade på om jag skulle berätta för henne om vad som hänt mellan mig och David och vad vi gjort men jag visste verkligen inte om jag ville berätta det. Det är inte så speciellt normalt att sno en av sin brors favoritkarameller bara för att man tycker att han är snygg och skulle vilja veta hur det känns att kyssa honom men grejen är den att vi brukade berätta väldigt mycket för varandra. Konstiga och knäppa saker som andra troligen inte berättar för sina bästa kompisar.
...”Hallå, Miranda!?” Hörde jag Elin säga.
...”Va?” Svarade jag förvirrat.
...”Du verkar lite frånvarande, vad funderar du på?”
...Åh, nej! Nu är det kört! Ska jag berätta eller ska jag låta bli. Berätta, inte berätta. Det känns lite som när en tjej är kär i en kille men inte vet om han älskar henne eller inte så tar hon en blomma och drar bort kronblad efter kronblad och säger: ”Älskar, älskar inte” och när det blir älskar inte tar hon en ny blomma och gör samma sak igen.


Vad ska Miranda säga? Berättar hon om vad hon och David gjort? Hur kommer Elin reagera om Miranda berättar om sig och David? Fortsättning följer...


Sommarnätterna - Del 8

Detta har hänt: Det börjar hetta till mellan David och Miranda. David kommer in och sätter sig vid Miranda i soffan medan hon tittar på film. Det slutar med att de ska gå upp till Davids rum.


Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag låg bredvid David i hans säng.
...”Hallå?! Vi är hemma!” Ropade mamma. De hade just kommit hem. Tur att de inte kom hem tidigare för då hade det varit kört för både mig och David.
...”Det kanske är bäst att vi klär på oss.” Viskade David till mig innan han kysste mig lätt på pannan och lät mig sedan resta mig och klä på mig.
...Herregud, vad har jag gjort, tänkte jag. Det var helt absurt att vi gjort det man verkligen inte fick göra med sina syskon. Det här kan man verkligen kalla syskonkärlek, eller var det bara tillfälligt?
...Jag rörde mig inte medan jag stod där med ryggen mot honom och tänkte. Jag antog att han låg på sidan och stödde huvudet mot handen och armbågen mot madrassen medan han kollade på mig. Jag vände på huvudet för att se om mitt antagande stämde och där låg han precis så som jag antog. Han log när han såg att jag tittade på honom. Han höll kvar blicken på mig medan jag klädde på mig mina kläder. Jag gick och satte mig på datorstolen. Hans dator var på så jag satt och kollade runt lite på den medan han klädde på sig. Jag var så inne i datorn så jag hörde inte när han gick fram till mig och lade händerna på mina axlar. Jag ryckte till.
...”Förlåt, skrämde jag dig, lilla gumman?” Retades han.
...”Nej, det gjorde du inte…” Halvljög jag och vände mig om. ”Du måste ju bädda sängen eller nåt!”
...”Det gör jag aldrig. Morsan kommer tro att jag börjat bli ordningssam om jag gör det och du gör det inte heller.”
...”Men… Gör nåt åt det då? Det kan ju inte se ut sådär!”
...Det knackade på dörren.
...”Nu, David!” Viskade jag.
...”Vänta lite.” Sa han högt, troligen till den på andra sidan dörren. Han gick och bäddade sängen slarvigt nog för att den skulle se obäddad ut.
...Medan han "bäddade" startade jag upp ett spel för två på en sida och lät det gå. Jag spelade lite ovetandes om vad man skulle göra.
...”Kom in.” Sa han mot dörren och in kom mamma.
...”Hej, här är ni ju. Vad pysslar ni med? Var filmen bra?” Frågade hon och hade säkert tusen frågor till på lager där inne i huvudet. Jag visste inte vad jag skulle svara för David och jag hade varit upptagna med annat under filmen och den var ganska komplicerad att titta på. Jag fattade inte riktigt vad den handlade om och vad skulle jag då svara på fråga två?
...”Vi spelar spel.” Sa jag och var glad över att jag kunde svara på en fråga.
...”Filmen var skittråkig.” Sa David kort.
...”Jaha… Vill ni ha fika?”
...”Ja!” Svarade vi båda på en gång och jag reste mig genast upp för att följa med.

Vid matbordet satte jag mig bredvid David. Mamma och pappa tittade förvånat på oss.
...”Det var värst vad ni var tajta.” Sa mamma medan hon tittade på oss och sedan sa hon varsågoda. Alla tog varsin bulle och började äta. Medan vi åt lade David sin hand på mitt lår. Jag ryckte till och tittade på honom. Jag vände snabbt bort huvudet för att ingen skulle märka något men det gjorde de i alla fall, särskilt Lina.
...”Vad glor du på, skitunge?” Frågade jag henne sådär irriterat och surt som tonåringar gör ibland när de pratar med sina syskon.
...”Vadå vad glor du på?” Sa hon lika irriterat tillbaka.
...”Nu ska vi vara snälla.” Såklart skulle mamma också lägga sig i.
...”Hon började!” Sa Lina.
...”Nu lägger ni av, annars får ni inte en till bulle.”
...”Det får vi visst det, eller jag i alla fall för hon är trög, och du är dum!” Såklart skulle Lina fortsätta argumentera.
...Mamma sa inget. David, däremot, brydde sig inte när Lina och jag argumenterade så han fortsatte med handen.


Hur kommer det gå med David och Miranda? Finns glöden kvar. Vad kommer David göra? Fortsättning följer...

Sommarnätterna - Del 7

Den efterlängtade berättelsen är tillbaka! Efter ett långt uppehåll på åtta månader (senaste delen publicerades 23 maj 2010 och idag är det den 23 januari 2011)

Idag fick jag lust att skriva så jag fortsatte på Sommarnätterna. Jag läste först igenom den och kom på vad som skulle hända här näst så jag bara skrev ner. Jag behövde inga "fuskstödord" den här gången som med de andra. Den här gången kom allt naturligt.

Detta har hänt: Miranda är nedstämd för att Sebbe åkt bort. Hon loggar in på msn och försöker vara social men tappar lusten och sätter på en film istället. Vad ska hända nu?



Efter en stund kom David in och satte dig bredvid mig. Jag koncentrerade mig mest på filmen men tittade ibland på David för att se om han verkligen var intresserad av filmen eller inte men det såg inte så ut. Jag såg att han tittade på mig och medan jag tittade på honom hade jag huvudet mot TV:n och blicken mot honom så att han inte skulle märka att jag kollade på honom istället för på filmen. Jag började må bättre. Var det för att David satt där bredvid mig och tittade på mig då och då? Jag började fundera. Tyckte han att jag var snygg? Skulle han velat bli ihop med mig om jag inte varit hans syster? Det var bara frågor jag själv inte kunde svara på.
...Mamma kom in i rummet och sa att hon och pappa skulle ut och gå. Lina, min trettonåriga lillasyster, skulle tydligen också följa med. Hon ville nog bara följa med för att de skulle gå och handla och då skulle hon tigga till sig en tidning och godis.
...Ungefär fem minuter efter att de gått lade David armen om mina axlar. Jag tittade frågande på honom. Hade han helt plötsligt ändrat uppfattning om hela syskongrejen han oroat sig över tidigare? Han fortsatte med att stryka mig över ryggen. Nu kunde jag inte koncentrera mig så mycket på filmen längre och vände istället huvudet mot honom.
...”Gillar du det inte?” Frågade han mjukt med sin otroligt underbara röst.
...”Jo, absolut.” Sa jag men sedan kom tystnaden tillbaka. ”Gillar du mig helt plötsligt nu?”
...”Jag tänkte lite på det du sa och när din älskade lilla gullesnutt, eller vad ni nu kallar varandra, är borta så kan jag ta tillfället i akt. Dessutom är vi ensamma hemma nu. Vi gör nåt kul.”
...Vad hade flugit i honom egentligen? Förut var han helt negativ när jag tog karamellen och svalde den och fick honom och kyssa mig bara för att han skulle få tillbaka karamellen men nu var han helt annorlunda. Nu verkade han vara den positiva som ville mer än allt annat. Jag visste inte vad jag skulle tänka, vad jag skulle säga, vad jag skulle göra. Skulle jag ta tillfället i akt medan Sebbe var borta och vi var ensamma hemma?
...”Vi går till ditt rum för din säng är mycket skönare än min.” Hörde jag mig själv säga.
...Han stängde av filmen och reste sig för att gå. Han vände sig mot mig och sträckte fram sina händer. Jag tog tag i dem och han drog upp mig ur soffan med sådan kraft att vi kom väldigt nära varandra. Han lade armarna om mig och omfamnade mig. Jag såg till att jag inte skulle stå där som en liten fegis så jag hängde på i omfamningen. Hans händer gled allt längre ner på min rygg och han tryckte mig mot sig. Han böjde ned huvudet mot mig och kysste min panna. Jag tittade upp mot honom och han kysste mig en gång till men den här gången på munnen. Det konstiga med hela situationen var att jag inte alls tänkte på Sebbe men om jag slutade tänka på David när han kom tillbaka skulle det inte märkas att jag varit med någon annan (David).


Hur går det med Miranda och David egentligen? Vad kommer att hända mellan dem medan Sebbe är bortrest och de är ensamma hemma? Fortsättning följer...

Sommarnätterna - Del 6

Detta har hänt: Miranda går till Sebbes hus och ber om ursäkt. De reder ut det hela och tar en promenad där de ser en kille på moped och en kille som däckat i gräset. Helt plötsligt blir Sebbe tyst och det är inte likt honom.


...”Miranda, jag måste berätta en sak för dig.” Sa han efter att han tagit ett djupt andetag.
...”Vaddå för något?” Undrade jag och ville verkligen veta. Han såg lite nedstämd ut på något sätt. ”Snälla, berätta. Jag ser att det är någonting.” Hur kunde han komma på det i det ögonblicket? Jag blev orolig och hoppades att det inte var något allvarligt.
...”Jag… ehm…” Började han och jag tittade på honom och väntade. ”Jag ska åka iväg i några veckor så vi kommer inte att träffas på ett tag.” Sa han och jag omfamnade honom. Han pussade mig på pannan och viskade att han älskar mig.
...”Jag älskar dig också, Sebbe.” Sa jag. ”Jag blev jättenervös när du bara slutade prata, jag trodde det var något allvarligt.” 
...”Nej, nej, jag bara kom och tänka på det.”
Vi gick vidare och fortsatte prata om det mesta mellan himmel och jord. Sommarsolen sken och det var varmt ute. Vi lade oss på gräset i parkens hörn. Det gick inte så många just där och vi ville vara lite ifred. Hur kul är det att folk som går förbi bara glor på en där man ligger i gräset och myser med någon man älskar? Inte så kul skulle jag tro. Jag har inte varit med om det och vill heller inte vara med om det så därför är det bra att ligga där man inte syns. 
...Hans mobil vibrerade. Han tog upp den och tog troligen fram ett sms och läste. Han såg besviken ut. ”Jag måste åka nu…”
...”Åh.” Sa jag och han kysste mig. Vi reste oss upp och tog farväl. Det var den sista kyssen från honom. Jag skulle inte få kyssa honom igen på veckor. Jag ryste av bara tanken. Jag gick hem. Jag satte på datorn och loggade in på msn. Jag chattade med en del och efter en stund kände jag inte alls för att vara social. Jag loggade ut och stängde av datorn. Jag orkade inte göra någonting. Jag gick till TV:n och tog fram en film som jag kollade på. Jag kände inte för att göra någonting. 
...”Miranda, det är mat!” Ropade mamma. Lämna mig ifred, tänkte jag men pausade filmen och gick och satte mig vid matbordet och tog till mig mat och åt. Mamma granskade mig, likaså min lillasyster och pappa.
...”Sluta glo på mig!”
...”Hur mår du egentligen, Miranda?” Undrade mamma.
...”Jag mår bra.” Ljög jag och lät lite sur.
...”Du mår inte bra, vad har hänt? Har Sebastian gjort slut?”
...”Nej…” Sa jag och bestämde mig för att säga som det var. ”Han ska åka bort i några veckor.
...”Jaha, men då förstår jag. Vill du ha efterrätt? Vad sägs om rabarberpaj?”
...”JAA! Jag vill, jag vill!” Skrek min lillasyster överlyckligt.
...”Då blir det rabarberpaj till efterrätt.” Sa mamma och vi fortsatte äta. När jag var klar gick jag bort med min tallrik och tackade för maten. Jag gick in till TV:n igen och tryckte på play.


Vad kommer Miranda att göra under tiden som Sebbe är borta? Kommer det en sjunde del? Det återstår att se! Fortsättning följer (kanske)...

Sommarnätterna - Del 5

Detta har hänt: David kommer på vad Miranda har gjort och vill att hon lämnar rummet. Hon går till standen med Sebbe och där ser han att det är något som är fel med Miranda efter att han kysst henne. Hon kan bara tänka på David när hon kysser honom. Han frågar vad det är med henne och hon berättar att hon kysst någon annan. Efter att hon sagt det lämnar han henne. Hon sitter kvar och är förtvivlad.


Jag reste mig upp, tog mina skor och gick iväg från bryggan. Jag gick i riktning mot Sebbes hus. När jag kom fram knackade jag på dörren. Jag trodde inte att han skulle vara hemma, han var säkert med sina kompisar. Jag kunde sms:a men det kände jag inte för, han kanske var hemma i alla fall. Hans mamma öppnade dörren och blev förvånad över att se mig. Vi hälsade och jag undrade om Sebbe var hemma. Hon bad mig att vänta lite. Hon gick iväg och jag stod kvar i dörröppningen. Efter någon minut kom Sebbe. Han undrade surt vad jag ville.
...”Snälla förlåt mig, det var inget allvarligt. Jag kan inte säga vem det var för det är så oerhört pinsamt.” Sa jag och skämdes.
...”Du gör inte om det då?”
...”Nej, absolut inte. Han gillade det inte ens. Han vill väl inte ha med mig att göra. Jag får inte ha ihop något med honom ändå, det är fel.”
...”Glöm det jag sa innan där borta. Jag visste inte. Jag bara drog förhastade slutsatser och tänkte inte. Jag kunde frågat vad det var. Varför gjorde du det?”
...”Jag ville bara veta hur han var att kyssa och jag kommer säkert aldrig få göra det igen.” Han tog på sig skorna medan jag pratade och sedan gick han ut och stängde dörren efter sig.
...”Jag älskar dig, det vet du va?” Sa han.
”Ja, jag visste det och nu vet jag att du fortfarande gör det. Jag älskar dig också.”
...Vi gick iväg och nu var inget förstört på grund av mig längre. Eftersom han tagit tillbaka det han sagt var vi ihop igen. 
...Vi gick in mot stan och helt plötsligt började det ryka. Varifrån kom röken? Vi gick längre fram och tittade. Då både såg och hörde vi att det var en kille på moped som försökte vara cool. Vi stod vid ett höghus och tittade men vi hade sett nog så vi gick vidare. Vi gick förbi massa folk och det var säkert runt hundra stycken. Det kändes som det tog en evighet att ta sig förbi alla.
...Vi svängde in på en liten gata och gick på den och helt plötsligt var vi utanför stan. Skönt tyckte jag. Vi gick förbi ett antal människor. På gräset låg en kille runt 20 eller 25 år. Det var svårt att avgöra hur gammal han var men det syntes att han hade däckat där. Han var säkert alkoholist eller något. Jag vet inte vad han var men jag fick bara en känsla av att han var det. Vi gick vidare och pratade och helt plötsligt blev han tyst. Jag frågade vad det var för han brukar inte bara bli tyst sådär.


Vad kommer Sebbe säga till Miranda? Hur kommer hon att reagera? Fortsättning följer...

Sommarnätterna - Del 4

Detta har hänt: David och Miranda befinner sig i Davids rum. Detta leder till att Miranda får en idé: Hon tar en av Davids favoritkarameller och stoppar den i munnen. Han vill då ha tillbaka den men hon sväljer den utan att han märker någonting.



För några sekunder trodde jag att han verkligen kysste mig istället för att få tag på karamellen jag svalt. Jag var inte säker men av någon anledning hoppades jag på det jag trodde. Jag kunde inte veta vad han tyckte eller tänkte. Jag hoppades verkligen att han kysste mig istället för att få tag på den.
...Plötsligt slutade han kyssa mig och stod och tittade misstänksamt på mig. Jag log och ryckte på axlarna. Han skakade på huvudet.
...”Det är inte sant! Du svalde den, eller hur!?” Utbrast han.
...”Vad får dig att tro det?” Undrade jag och skrockade. Han suckade och skakade på huvudet igen. Efter det gick han och satte sig vid datorn igen.
...”Du ska inte bestämma över mig, jag bestämmer över mig själv. Är det förstått? Gå ut innan det händer saker vi kommer ångra.”
...”Prata för dig själv. Jag ångrar ingenting.” Sa jag och började gå mot dörren. ”Aja, jag går väl då. Du är så himla tråkig, vet du det?”
...”Var inte kvar här inne, stick nu.” Sa han småargt.
...Jag gick ut ur hans rum och stängde dörren efter mig. Jag undrade vad jag skulle göra nu. Han blev ganska arg på mig men det var det värt. Jag undrade vad han tänkte. Mål ett var avklarat om man nu kan säga så. Jag hade egentligen inte satt upp något mål men nu kunde jag göra det. 
...Det vibrerade i fickan. Jag tog upp mobilen och öppnade sms:et. Det var från Sebbe och han ville att vi skulle träffas. Jag tänkte att det var bäst att gå vidare efter det som hänt med David men det var inte lätt. Jag svarade på sms:et och gick ut. Jag gick mot Sebbes hus. Egentligen var det inte hans hus men man säger så. Han bodde i det där vita huset, inte det i USA. Det var ett helt vanligt vitt hus.
...När jag kom fram stod han ute och han sa att han inte ville vara hemma eftersom hans föräldrar var hemma. Vi gick en sväng och så småningom kom vi till stranden. Där gick vi ut till bryggan och tog av oss skorna. Vi satte oss på bryggkanten med fötterna i vattnet. Han lutade sig mot mig och kysste mig. Det enda jag kunde tänka på var David. Jag kunde inte få ut honom ur tankarna. Det gick bara inte. Jag funderade på att avsluta kyssen men det blev inte av för den fortsatte ett tag. Jag kunde inte glömma Davids försök att få tillbaka karamellen. Det påminde mig hela tiden. Kyssen upphörde och Sebbe frågade vad det var med mig. Jag tänkte några sekunder på vad jag skulle svara och sa att det inte var någonting.
...”Jag märker att det är någonting, säg vad det är. Är det något fel på mig?”
...”Nej, det är inte fel på dig det är bara inte rättvist…”
...”Vad är det som inte är rättvist?” Undrade han och jag blev tyst. Efter en stund frågade han om jag hade varit med någon annan kille.
...”Det kan man väl säga… Men du behöver inte oroa dig, han vill inte ha något med mig att göra i alla fall. Det var mitt fel… Förlåt.”
...”Jag förstår inte. Jag förstår dig inte. Jag går, du är knäpp, vet du det?”
...”Jag bad ju om förlåtelse!” Sa jag men han reste sig upp, tog sina skor och gick iväg. Han vände sig om medan han gick och sa att det var slut. Jag ångrade att jag berättade det där. Det var inte nödvändigt. Det betydde ingenting. Måste jag snacka så mycket? Jag suckade och tog upp fötterna från vattnet och satte dem på bryggan. Jag höll om mina ben och lade huvudet mot dem. Jag kände mig hemsk. Vad hade jag gjort? Nu var jag utan kille. Jag ångrade vad jag gjort och sagt. Jag skulle aldrig tagit karamellen eller gått in i Davids rum. Jag svor inombords.


Kommer Sebbe ångra sig eller återvända? Hur kommer Miranda göra? Fortsättning följer...


Sommarnätterna - Del 3

Detta har hänt: Miranda kommer hem och lägger sig för att sova. När hon vaknar på morgonen går hon in till sin brors rum. Genom att se på honom får hon lusten att bara gå fram till honom och kyssa honom. Hon vågar inte göra det för att man egentligen inte ska kyssa sin bror på det viset hon skulle vilja. Hon tycker att han är snygg. Miranda vill mysa med sin bror. Han säger då till henne att hon ska skaffa en kille. Hon vädjar till honom och han ger upp. Miranda har en yngre syster, vid namn Lina. Hon är 13 år.



Han tittade på mig som om jag hade blivit galen. Det hade jag också.
...”Sa du att jag var snygg?” Undrade han förvånat.
...”Får jag inte tycka det?”
...”Jo, det är klart.” Sa han och jag tittade på honom. ”Asså, sluta glo på mig som om jag vore något du verkligen måste ha!”
...Jag fortsatte att titta på honom. Han reste sig upp från stolen och gick och satte sig på sängen. Jag vände mig mot honom och fortsatte att titta beundrande på honom. Han fick säkerligen nog för han sa till mig att jag skulle komma och sätta mig vid honom. Jag gjorde som han sa. Han tittade på mig. Jag vet inte exakt vad han tittade på men något var det. Tyckte han att jag var snygg?
...”Vet du någon lösning på denna gåta?” Frågade han och jag fattade inte så jag frågade vad han menade med det. Han svarade att han menade oss två. Han visste att vi inte borde börja göra någonting. Jag ville det egentligen men han verkade hålla sig till det där att man inte ska göra något med sina syskon. Något inom kärleksvägen alltså. För att övertyga honom var jag tvungen att lura honom att det var okej, det skulle bli svårt men jag kunde i alla fall försöka. Jag skulle få David att prioritera mig framför de där reglerna eller vad man kan kalla dem. De är ju knäppa. Vem är det som säger att man inte får göra något inom kärleksväg med sin bror? Inte är det jag i alla fall.
...Han gick till sin dator och satte sig igen. Han satte i hörlurarna och klickade med datormusen. Sedan började han knappa på tangenterna. Jag reste mig upp och gick mot dörren. På en hylla såg jag ett oöppnat godispapper. Där inne låg en karamell. Jag fick en idé så jag gick och tog den inslagna karamellen. Jag gick mot honom och drog ut ena hörluren. Han pausade genast musiken och vände sig om mot mig.
...”Titta vad jag har…” Sa jag retsamt och öppnade godispappret och stoppade in karamellen i munnen. Jag visste att det var hans favorit och han gillade inte att jag gick och snodde karameller av honom. Han drog genast ut andra hörluren och reste sig snabbt upp.
...”Får jag den där, din tjuv!”
...”Ta den då. Det finns bara ett sätt för dig att ta den.”
...Han stod tyst ett tag och jag antog att han tänkte på vad han skulle göra. Kanske lite hur också. Sedan gick han fram till mig och greppade mina handleder med sina händer och höll dem bakom min rygg. Han förde sin mun mot min och försökte få tag på karamellen med tungan. Det gick inte så bra för honom. Plötsligt fick han tag i den och jag ville verkligen inte att det skulle ta slut nu så jag skyndade mig att sno den igen. Vi hämtade andan och jag hann svälja den utan att han såg. Han kysste mig igen, tyckte jag. Han försökte få tag på karamellen förgäves, men det visste han såklart inte.


Kommer David, Mriandas bror, märka att hon svalt karamellen. Såg han att hon svalde den? Om han märker det, vad kommer han att säga och hur kommer han att reagera? Fortsättning följer...


Sommarnätterna - Del 2

Detta har hänt: Sebbe och Miranda var ute på klockan tolv på natten och hade det mysigt när Miranda plötsligt började frysa. De gick då hem till Sebbe.



Vi gick in i det vita huset där han bodde. Han låste dörren efter oss och vi gick in på hans rum. Vi myste lite och helt plötsligt fick jag ett sms. Jag bad honom att vänta lite för att läsa det. Det kunde vara viktigt, det visste man aldrig innan man sett det. Det visade sig att jag var tvungen att gå därifrån. Jag sa till Sebbe att jag var tvungen att sticka iväg. Han undrade varför och lät besviken. Jag sa att jag bara var tvungen att göra det. Han följde mig till dörren och jag gick hem. När jag kom hem gick jag och lade mig.
...När jag vaknade många timmar senare låg jag kvar en stund i sängen. Efter ungefär en timme satte jag på mig kläder och gick in i min äldre brors rum. Han var nitton. Han satt framför sin dator. Det var typiskt honom. Han hade hörlurar i öronen. Jag hörde hans musik som dunkade i hörlurarna. Jag gick och ställde mig bakom honom och kollade vad han gjorde. Han hade en bil som skrivbordsbakgrund. Den såg helt galen ut. Vid bilen var en tjej som knappt hade någonting på sig. Tjejen stod och höll en pistol som hon hade riktat mot bilens däck. Det såg nästan ut som hon skulle skjuta däcket och bilen skulle få punktering.
...Jag gick och satte mig i hans säng. Han hade tydligen inte märkt att jag kommit in. Hans säng är väldigt skön. Bättre än min faktiskt. Jag vet inte varför jag tycker det, jag bara gör det. Hans säng var obäddad och han hade inte ens klätt på sig, tyckte inte jag i alla fall. Han satt bara i mysbyxor. Han hade bar överkropp och jag kunde se hans muskler. Han har inte för få eller för många. Han var perfekt. Snygg var han också. Hans blå ögon och hans brunblonda hår. Jag visste inte om han hade någon tjej. Vem skulle det kunna vara i så fall?
...Jag fick lusten att gå fram till honom och bara kyssa honom, men det är typ förbjudet att göra det. Man får absolut inte vara kär i sin bror! Jag struntade i mina tankar om att man inte får vara kär i sin bror och gick fram till honom. Jag ställde mig bakom honom och hade händerna på stolen. Det verkade som han chattade med en kompis eller någonting. Det var inte så intressant. Jag lekte lite med hans hår istället. Då råkade en av hans hörlurar åka ur örat. Han tog upp YouTube och pausade klippet. Jag antog att det var en låt eftersom jag hörde dunkandet innan. Han vred på sig.
...”Vad fan håller du på med, Miranda?” Undrade han. Han verkade inte så irriterad. Det var bara det att han svor lite för mycket, tyckte mamma i alla fall.
...”Förlåt, men du är ju så snygg.” Sa jag lite generat och tittade på bilden på det pausade klippet. Det var ett gäng killar som stod där. De stod nästan över varandra. Den övre killen hade blod på sin t-shirt. ”Vad är det där för skit, egentligen?”
...”Det här är ingen skit, det är musik. Du borde lyssna på den här musikstilen.” Jag älskade hans röst, den var något extra. Den var lika speciell som hela honom.
...”Måste du sitta här? Vi gör något.”
...”Vad vill du göra då? Spela spel? I så fall är jag inte med.”
...”Nej, något… mysigt…”
...”Skaffa en kille, jag är din bror. Man kan inte hålla på med sin bror, det vet du va?”
...”Jag vet det, men snälla.” Vädjade jag och kollade in i hans vackra ögon. Han tog ut andra hörluren ur örat. Han gav upp. Det var så lätt att övertala honom. Han är äldst av mina syskon. Jag har en yngre syster också. Det sägs att mellanbarnet är den som får mest uppmärksamhet och det verkar stämma. Det har det gjort de senaste 17 åren i alla fall. Jag kan inte veta om jag fick mest uppmärksamhet som bebis också men jag antar det. Då var inte Lina född, hon är bara 13.


Vad kommer Miranda och brodern att göra? Vad kommer han säga till henne? Fortsättning följer...


Tidigare inlägg
RSS 2.0