World Of Dreams

Kan ni gissa vad badkrukan (jag, alltså) har gjort idag!? Jag var och solade vid Vätterstranden och efter ett tag gick jag i vattnet. Det var alltså första gången jag badade i Vättern, woho! Jag doppade mig inte men whatever! Lät vågorna blöta ner mig samtidigt som jag gick längre ut i sjön. Var på stranden i ungefär tre timmar innan jag cyklade hem för att äta.
 
För få dagar sedan hörde jag en bra låt och den kommer här: Galavant feat. Mary Jane Smith – World Of Dreams

Leopardmönster in my heart!

Idag var jag en sväng på stan i Jönköping (östra centrum såklart, vad annars?!). Gick först och kollade vad matmarknaden hade att erbjuda men det var inte så intressant för mig just då så jag tog en sväng in på New Yorker efter det. Där inne plockade jag på mig en hel del kläder för att prova. Hittade en supersnygg leopardmönstrad, mörkröd, tunn och aningen transparent skjorta och jag bara: Åh, den här vill jag ha. Dock fanns inte den mörkröda i större storlek (provade S men den stramade åt så kunde inte röra mig vanligt i den, vilket är lite jobbigt) och ville inte ha en mörkblå, även om det var fin färg på den med, så fick tyvärr slopa den skjortan. Fast det beslutet blev i och för sig bättre för plånboken. Till slut bestämde mig för att köpa två plagg (hade köpt minst ett till om jag haft väldigt mycket mer pengar än jag har nu under sommaren). Det första blev en långklänning - ÄNTLIGEN en som INTE är FÖR KORT till min längd och dessutom var den ganska billig för att ha så mycket tyg. Det andra plagget jag köpte var ett leopardmönstrat linne med knappar och ljusblå, tunn jeanskrage. Jag har en grej för leopardfärgat nu. Det finns ju överallt! Så jäkla synd att jag inte kunde prova den mörkröda leopardmönstrade skjortan i en större storlek. Vill ha den!
 
Ny syns tyvärr inte mina leopardmönstrade leggings på bilden (haft dem på mig idag nämligen) och bildströmmen vill inte riktigt samarbeta, som vanligt. Men såhär har jag sett ut idag. (Jo, jag vet. Jag ser ju hur glad ut som helst...)
Vet inte riktigt vad som tagit åt mig. Jag provar saker jag inte tyckt om tidigare, hade det varit någon annan färg eller inte leopardmönstrat hade jag troligen inte ens kollat åt det hållet.
 
Jag har följande saker/plagg i leopardmönster:
  • Stolsdynor
  • Klänning
  • Leggings
  • Ballerinaskor
  • Förkläde
  • och nu: Ett skjortlinne :) (eller vad säger man?)
 

Sommarlov? Ja, det kan man ju undra

Gick in på skoldatabasen (kan man säga så?) där studenterna får information och kan lämna in sina arbeten. Gick också in på mailen. På mailen hittade jag ett positivt besked: Jag blev godkänd på min tredje version av essän. På skoldatabasen (PingPong, heter den för övrigt) kollade jag hur det gått för mig med en analys jag gjort och den behövde ju såklart kompletteras, som alla andra inlämningsuppgifter jag skrivit under vårterminen. Den uppgiften på ca sju sidor behövde också kompletteras, dock bara en av tre delar och det var den del jag antog att jag skulle behöva komplettera.
 
Jag får aldrig mitt lov. Jag är lite bitter över det. Men ju tidigare jag får det gjort, desto snabbare slipper jag tänka på det. Var så glad när jag skickat in de sista uppgifterna den 8 juni. Yes, nu har jag sommarlov, kände jag, men nehe. Det har jag ju tydligen inte...
 
I höst måste jag göra om ett seminarium också. Känner mest... Allt som står istället för svordomar i serier. Deprimerande.
 
Allt känns bara.. Jag känner mig så tom. Det känns aningen hopplöst. Sommarledigheten, eller ja, det lär väl mer bli "fan, jag måste göra den där uppgiften, och den där, och så var det den där också. Sen skulle jag ju...." Men jag har tid på mig. Får ta en sak i taget...
 
Jag har klippt mig. Det blev bra, samma dag jag klippte det. När jag duschat insåg jag att mitt hår var mer rakt än innan jag klippte det, vilket inte var mitt mål. Mitt självfall bara försvann. Borta. Puts väck. Finns inte mer. Nu får jag vänta tills det blir längre och mitt självfall kommer tillbaka. Nu är alltså mitt hår både kort och rakt. Tråkhår! Aja, det är i alla fall lite volym på det, det är väl bra, antar jag. Lite svårt att vara positiv detta ögonblick. Ber om ursäkt.

Sunny day

Sommaren är kommen, gott folk! Jag är ledig och idag ska jag umgås med Mimmi. Jag får se vad vi hittar på i den här hettan (ja, inte ska vi vara inomhus i alla fall!). Innan jag ska umgås med henne måste jag hänga upp en tvätt. Kanske att jag diskar, även om jag egentligen inte har lust med det (vilket antagligen är anledningen till att jag måste stå så länge och diska eftersom jag sparar allt).
 
På onsdag (imorgon, alltså) ska jag klippa mig och jag vill byta hårstil, vet dock inte till vad. Jobbigt läge! Försöker googla runt och kolla, men det är svårt när jag inte vet vad jag vill ha. Får gå tidigare till frisörsalongen och kolla i katalogerna som finns där. 
 
Adios ha en trevlig och skön dag ute i solen!

En optimistisk sida av Linnea

Med tanke på mina tidigare inlägg som visar den pessimistiska sidan av mig tänkte jag idag visa en annan sida. I'll give it a try i alla fall! Det går runt en "utmaning" på facebook där man varje dag i fem dagar ska skriva tre positiva saker och sedan utmana tre andra varje dag. Jag blev utmanad men har inte antagit den utmaningen så jag ska göra något liknande här!
 
Positiva grejer:
  • Igår var jag och shoppade och vi kollade på skor. Jag brukar vanligtvis inte hitta några men det gjorde jag igår. Två par faktiskt! Det är superbra!
  • Solen är tillbaka efter en dags uppehåll
  • Igår fick jag besök av mamma och syrrorna
  • Jag har dammsugit lägenheten idag, det vill säga att det inte är lika dammigt här nu
  • För någon dag sedan spillde jag hallonsorbet på en klänning men jag fick bort fläcken!
  • Råkade få choklad i soffan, men fick bort de fläckarna också!
  • Mina fonder har gått upp en del! Tumme upp för det!
P.S: Jag är glad idag (ja, än så länge i alla fall, det kan ändra på sig).
 
Bilden har ingenting med inlägget att göra men det är lite kul att gurkskivan fastnade på väggen.

Skor!(!)

Jag har köpt skor! bar Intea ETT par utan TVÅ! Hur gick det till? Jo, det ska jag berätta. Mamma och syrrorna skulle upp till Jönköping eftersom ena syrran skulle ha skor. Vi fikade här innan vi åkte iväg till A6. Första butiken vi gick in i där var Din Sko och jag hittade ett par ballerinaskor. När jag köpt dem gick vi till andra affärer. 
 
Jag måste ha någon speciell dragning till leopardmönstrat... (Fanns många leopardmönstrade skor i varenda skobutik!)
I slutet av shoppingrundan återvände vi till Din Sko och där hittade jag ett par röda klackskor (som jag inte lagt märke till första gången vi var där inne). Så otrolgit snygga! Vid första anblicken tyckte jag att de var aningen höga men jag satte på mig dem och gick runt i butiken med dem för att känna efter. "Jag kommer ju inte kunna gå i dem" sa jag. "Men du går ju i dem nu" påpekade Anna och det var ju sant. Mitt sällskap tyckte att skorna var "så jag" och jag slog till! JAG ÄGER ETT PAR SNYGGA KLACKSKOR! KAN NI TÄNKA ER!? Hur snygga är de inte?!
Hur lång kommer inte jag bli nu?!

Fint väder och funderingar kring det

Sommaren börjar smått infinna sig. Solen skiner och värmer. Jag får dåligt samvete av att sitta inne men går jag ut vet jag inte vad jag ska göra eftersom jag inte klarar av att bara sitta/ligga och inte göra någonting. Mina kompisar gör annat (vissa anledningar förstår jag mig dock inte på) så ingen av dem kan hitta på något heller. Jag skulle kunna plugga och göra uppgifter men har inte riktigt drivet till det just nu (med tanke på hur jag känner mig). Hade velat gå på jubileumsfesten för högskolan i Jönköping som började kl. 17 men de jag frågat har annat för sig så de kan inte (av alla dem tycker jag bara att en person har en vettig anledning till att inte gå). Aja, så är mitt liv. Antalet trogna kompisar till mig kan man ju fundera över. Jag skulle nästan vilja uttrycka mig att jag hatar det men det är ett så starkt ord så jag får uttrycka mig med att jag ogillar det väldigt mycket. Vilket? Ja, det faktum att mina kompisar gör annat (antagligen med sina andra kompisar), vilket innebär att jag får vara själv för det mesta, vilket börjar bli OTROLIGT långtråkigt. Jag behöver inte hitta på något speciellt. Har jag någon att umgås med är jag nöjd.
 
Kan i och för sig påpeka att jag idag umgåtts med en bekant som jag börjar få starkare kompisrelation till. Vi var här en sväng och sedan gick vi och åt mat borta vid piren här i Jönköping. Mycket trevligt sällskap. Efter det gick vi skilda vägar för att personen i fråga hade andra planer med andra av sina kompisar.
 
Nu sitter jag alltså här alldeles ensam och... gör inte så mycket. Det är inte så kul men vet inte vad jag kan göra istället för vill inte iväg nånstans ensam eftersom jag inte har något att göra då och jag vill inte läsa nån bok, för det har jag inte lust med. Känner mig väldigt nengativ och pessimistisk just nu men om ens kompisar en efter en säger att "Nej, jag kan inte" så känner man sig ganska dissad och/eller bortprioriterad. Jag vet att alla inte kan jämt men... seriöst? LITE tid har väl åtminstone NÅGON över? Jag har läst/hört någonstans att om man gillar någon så ser man till att man har tid att träffa den personen. 
 
Nehe, nu ska jag snart iväg med Sofia och äta glass. Efter det hade jag väl tänkt att se om jag hittar ett ställe med porlande vatten, eller så stannar jag väl hemma helt enkelt eftersom jag är för lat för att orka cykla eller gå någon längre bit.

Floating away

 
Er första fråga kring rubriken är troligen vad som flyter iväg och det kommer ni få reda på om ni fortsätter läsa.
 
När jag frågar någon kompis om han/hon vill följa med mig på det ena eller andra (exempelvis följa med mig ut, följa med mig till Jönköpings högskolas 20-årsjubileum, tacokväll på kåren, sittning etc.) så är det ofta så att kompisen i fråga har annat(/för mycket) att göra. Frågar jag nästa kompis har den andra planer och frågar jag en tredje så vill inte han/hon. Detta tycker jag är lite tråkigt eftersom jag inte gärna går själv till sådana grejer. Eftersom jag inte är så utåtriktad kommer jag bara stå för mig själv och inte göra så mycket och då kan jag lika gärna stanna hemma. I och med att mina kompisar inte kan/vill/har tid/orkar eller dylikt så känner jag mig aningen dissad. Jag vet att alla inte alltid kan men eftersom jag bor ensam och är singel så är det inte alltid så kul att vara själv hela tiden. Dessutom börjar jag tröttna på att sitta hemma och inte göra någonting. Nu tycker väl såklart någon som läser det här (och som antagligen inte känner mig så pass väl) att jag ska skaffa andra vänner/bekanta jag kan göra sådana här saker med. Stopp ett tag! Tror någon där ute att jag — inåtvända Linnea som har få vänner och har svårt att skaffa nya vänner som står mig riktigt nära (jag har tre sådana i dagsläget) — kan skaffa fler vänner bara sådär, eller känna mig bekväm med att umgås med bekanta där jag inte känner mig som "en i gänget". Nej, jag fungerar inte så. Ibland blir jag till och med osäker på om de kompisar jag redan har tycker om att umgås med mig. Ibland känns det som om jag blir bortprioriterad (jo, jag vet, mina kompisar har uppenbarligen annat "viktigare" för sig). Jag känner mig, som jag skrev tidigare, lite dissad, även om jag vet att den ena och andra har pojkvän och är upptagen med honom och den tredje jobbar (och därefter orkar man inte göra så mycket (kände den känslan några dagar under VFU:n och har därför förståelse för det)). Jag får också anledningen "Nej, jag ska plugga" (även om det är kväll/helg och deadline inte är förrän om en vecka). Nu kommer jag in på det jag tänkte ta upp från början; man kan inte plugga hela tiden, man måste ha lite fritid. Jag läste/såg/hörde det någonstans ganska nyligen. Man måste göra annat än att tänka på studierna hela tiden. Det är bra att göra annat. 
 
Min slutsats här är att mina vänner glider ifrån mig. Jag vill göra så mycket med någon hela tiden (kanske eftersom jag knappt gör någonting med någon längre). Det var annorlunda förut när jag inte var så ensam hela tiden och slapp laga all mat själv. Nu är det inte längre så och det har jag svårt att acceptera.
 

 
Parentes: Av en händelse spelas Lonely - Akon just nu.

Plugg & Can't Remember to Forget You

Halloj, här sitter jag opåklädd och vaken sedan ca 8 och har för en stund sedan ätit frukost (och nördat ett facebookspel...). Snart ska jag plugga till tentan imorgon (och klä på mig?). Pluggade både igår och i fredags men ju mer jag pluggar desto mer förvirrad blir jag. Jag får ta och reda ut det där idag, jag har trots allt hela dagen på mig.
 
Efter tentan imorgon ska jag börja skriva på en reflektionsuppgift (usch, vad jag ogillar sådana) och antagligen skriva om en annan reflektionsuppgift från förra kursen (det var två i förra kursen, den ena har jag redan kompletterat och är godkänd på och den andra ska jag börja komplettera imorgon eller någonting).
 

 
Slutligen länkar jag en bra låt (vem har missat den?) med Shakira och Rihanna. Antingen kan ni kolla på videon eller så kan ni lyssna via Spotify.
Shakira feat. Rihanna – Can't Remember to Forget You

En liten notis som kan vara bra att jag delar med mig
, eftersom det varit så mycket nedstämt och förtvivlat i bloggen den senaste tiden, är att känslorna för den personen jag varit kär i inte längre finns kvar (dvs. jag är inte kär längre). Börjar inse att det finns andra där ute men jag får ta det lugnt, inte stressa och låta det flyta på och inte vara så fokuserad på att hitta någon för det finns någon för mig med.

Lat, ensam och nere

Jag vet inte vad som hänt med mig; jag har börjat slarva något enormt med att laga och äta mat. Det kan bero på att jag inte känner mig hungrig, men vad beror det på undrar jag då. Jag vet att det är viktigt att äta; äta bör man annars dör man. Jag äter, bara det att jag inte äter lagad mat utan det blir mest mackor och sedan i fredags äter jag även kärleksmums (eftersom jag bakade det då). Frukost är det enda jag inte slarvar med, troligen för att mackor inte är så jobbigt att fixa som det är att laga mat. Är jag i skolan fikar jag där och har vi lunch äter jag såklart där. Går vi bara halvdagar går jag hem och sätter mig vid datorn. Jag tänker att jag bara ska sitta en liten stund innan jag tar tag i att laga mat, men timmarna flyger iväg. Det enda jag ätit sedan frukosten imorse vid ungefär tio (frukosten exkluderad) är fyra kärleksmums...
 
Allt det här kan kanske bero på att jag känner mig ensam och halvt nere. Det är så mycket med skolan nu, tempot är för snabbt. Tills imorgon ska vi till exempel läsa en hel kursbok med mer fördjupad läsning i vissa delar och det fick jag nys om idag. När kursstarten ägde rum förra veckan var det så mycket jag och resterande kurskamrater fick reda på så jag tycker det är svårt att hålla koll på allting. En uppgift här, en uppgift där, läsa den här, läsa den där, skriva det där, skriva det här, plugga på det ena och plugga på det andra. Hjälp!
 
Just nu känner jag bara för att ta paus från allt och vara hemma hos familjen men kan inte åka dit mitt i veckan, eftersom jag har föreläsningar och allt vad det är.

Man kan inte skriva allt...

Här skriver jag om det mesta men det finns någonting jag inte kan skriva om och det är om vad jag tycker om personerna i min närhet. Det är sådant man skriver i en dagbok och som tur är har jag en sån. Jag har faktiskt två men den ena har jag redan skrivit ut. När jag var yngre skrev jag om att jag hade en lös tand och att min syster var dum som inte lät mig vara med och leka med henne och hennes kompis. Varför ville jag vara med dem och leka egentligen? Kan erkänna att jag inte hade så många kompisar, det har jag aldrig haft. Jag har gillat att vara själv och har länge varit väldigt blyg och tillbakadragen. Är det fortfarande men inte lika extremt.
 

 
Det är en jobbig period just nu för jag börjar fundera på om jag vill bli lärare, vad ska jag annars bli? Vad vill jag bli? Jag vet inte ens det. Folk undrar varför jag vill bli lärare jag svarar att jag visste vad jag inte ville bli och körde uteslutningsmetoden, vilket delvis är sant. Jag gillar barn och min favoritlärare of all times hade jag på mellanstadiet så det är väl de främsta anledningarna. Några fler har jag inte, inga vettiga i alla fall.
 
Någonting annat jobbigt just nu är att jag gråter alldeles för mycket över någon som aldrig kommer att vilja ha mig. Det känns jobbigt för jag älskar den personen, har aldrig sagt det rakt ut framför personen för har känt att det inte har varit någon mening med det eftersom han inte känner nånting för mig. Jag vet inte hur det ser ut i hans huvud men jag får väl tro på det han säger. Vad mer kan jag göra? Jag får upp massa frågor och frågeställningar i mitt huvud som angår det men när jag försöker reda ut någonting med honom upplever jag det som att han försöker undvika frågorna istället. Det känns som att han döljer någonting för mig. Jag vet att jag inte är hans bästa vän eller hans flickvän (kommer aldrig att bli, enligt honom) men lite har jag väl rätt att få veta, eller? Jag vill bara göra klart vissa saker för mig så att jag slipper undra för det är sådant som kan hålla mig vaken om natten. Men de kryptiska svar jag får när jag ställer frågor till honom väcker ju istället fler frågor än jag hade från början. Försöker han dölja någonting för mig? Jag hatar att känna så som jag gör för jag får inte så mycket tillbaka.
 
Jag grät igår, och har gråtit idag. Jag gråter kanske för mycket, men jag skäms inte för att erkänna det. Jag är bara otroligt känslig (och svartsjuk). På ett sätt hatar jag att vara kär i honom, för han är inte kär i mig. Det är otroligt jobbigt för jag kan inte uttrycka vad jag känner, jag kan inte säga allt jag tänker (om honom) för det kommer ändå inte tas emot på ett bra sätt av honom eftersom han inte känner likadant. Hade önskat att han kände samma sak, men nu gör han inte det och det är ingen som kan göra någonting åt det. "Ge honom lite tid" skriver andra killar när jag berättar om hur jag har det. Jag svarar att det inte kommer att ändra någonting. "Har du berättat för honom hur du känner?" Nej, varför skulle jag göra det när ingenting kommer att förändras av att jag gör det?
 
Jag får ta emot kärlek från familjen istället och för tillfället leva på deras kärlek till mig och min kärlek till dem (inte riktigt samma typ av kärlek, men det är ändå någonting). Så är det någon i min familj som läser det här: Jag älskar er, kom ihåg det. Hur arg, frustrerad och irriterad jag än må vara på er så älskar jag er ändå. Kram till familjen. 
 
Nu ska jag äta chokladkaka, kolla på Frozen och lipa ännu mer (för att filmen är sorglig alltså, inte av andra anledningar), god natt.

Helgresumé

I fredags var det som ni kanske vet Alla hjärtans dag och jag har, som ni kanske också vet, ingen pojkvän att visa kärlek så jag bestämde mig för att ignorera det faktum att jag var ensam och gjorde dagen till ett "Mitt hjärtas dag" och fixade en romantisk middag bestående av klyftpotatis och schnitzel (kanske inte så romantisk med tanke på hur det såg ut men huvudsaken är ju att det smakar bra, eller hur?). Medan jag åt hade jag tända ljus och kollade på TV. I någon reklampaus började jag fixa dessert; ett nytt recept på en chokladkaka som jag hade värmda hallon till. Mycket gott faktiskt! Medan chokladkakan svalnade började jag kolla på filmen som började på fyran men under filmen ville P spela så jag offrade mig bara för att det är han (vad gör man inte för vänner man bryr sig om?). Jag fortsatte kolla på filmen även om vi spelade för jag hade ingen tanke på att vinna, det gör inget om jag förlorar spel.
Igår var det LAN hos Robin så vi var ett gäng där som spelade Age Of Empires 2 (i HD). Alla hade med sig sina laptops. Min skulle så klart få problem så jag fick inte använda den mer efter det men det gjorde inget, klarade mig lika bra med den datorn jag fick använda istället. När jag kom hem skulle jag starta upp min dator för att kolla på film men då fick den problem igen så jag beslutade mig för att återställa den. Medan den höll på att återställa låg jag i sängen och spelade spel på mobilen och blev bara tröttare och tröttare. Till slut var äntligen återställningen klar så jag fixade lite och stängde av den.
 
När jag gick upp idag startade jag den och då var den aningen seg istället och eftersom jag inte ätit frukost innan jag startade den blev jag frustrerad och irriterad (mina sådana frustrationer brukar oftast sluta i tårar. Bra där, Linnea). Efter det att min frustration lagt sig har jag intsallerat lite program samt skannat hela datorn med ett antivirusprogram. Nu fungerar den som den ska, tumme upp för det. (Var tvungen att nedgradera till Windows 8 men det gjorde inget för det verkar ha varit i 8.1 som problemet fanns så jag är bara glad för det, även om det fanns några bra grejer med 8.1, men om den ska ha problem hela tiden slipper jag hellre de bra grejerna).
Under eftermiddagen fick jag besök av en kompis som hade med sig käk till sig så samtidigt åt jag resten av min pizza från LAN:et igår (för hade ändå tänkt äta i samma veva som kompisen bestämde sig för att dyka upp). Vi kollade massa på OS och såg lite av hockeymatchen mellan Kanada och Finland (men har ingen aning om hur den slutade för stängde av under sista perioden). Min kompis beslutade sig för att dra sig hemåt, men kände mig lite nere så hade hellre fortsatt ha sällskap. Men det gick över efter en stund sen, som tur är.
 
Vad ska jag göra nu då, kan man fråga sig. Jag hade tänkt kolla på någon disneyfilm men vet inte riktigt vilken jag vill se, de flesta filmer har oftast något man inte är sugen på att se. Funderar på Pochahontas men får se vad det blir.
 
I veckan har jag hur mycket som helst, känns det som. Imorgon ska vi göra en Photostory, på onsdag ska vi ha workshop, litteraturseminarium och dessutom högläsning ur en varlfri kapitelbok för mellanstadieelever. Men det där var inte allt. På fredag ska en reflektionsuppgift lämnas in. Hur ska jag hinna med allt?! Vart är sommarlovet när man behöver det? Eller sportlovet, eller vilket lov som helst. Jag vill vara ledig. Två dagar helg är för lite.

Baka, baka liten kaka

För några dagar sedan provade jag ett recept från min nya bakbok som jag fick i julklapp. Det är massa muffinsrecept i den, så nu kommer det bli mycket muffins. När muffinsen jag bakade är slut ska jag prova att baka några med äpple och kanel, yum! De jag började med var med vit och mörk choklad samt kakao. Gräddade dem för länge, så de blev lite hårdare än de troligen ska vara men gott blev det ändå! Får göra ett nytt försök med nästa muffins och inte grädda dem längre än den tid som angivits, även om det står: "eller tills muffinsen har höjt sig och känns fasta." Jag gick mer på Tills de inte är kladdiga inuti. Misstag gjort, kommer ej att göras igen. Man lär sig inget om man inte gör misstag, hörrni!
 
Någonting jag kommit underfund med är att jag behöver en vanlig muffinsform, en provsticka (har jag behövt länge iofs), en extra cykelkorg (har jag handlat två kassar med varor blir det lite osäkert att ha båda i korgen där fram för det är bara en som får plats) och mer förvaring. Köpte på mig en himla massa ingredienser när jag handlade för ett par dagar sedan och det börjar bli aningen trångt i skåpen och lådorna i köket. När jag har råd (vilket inte är än på minst två veckor...) ska jag köpa en hylla jag kan sätta upp vid spisen där jag ska ha burkar med typ mjöl, socker och makaroner. 
 
Har redan satt ut lappar på de recept jag vill baka. Alla rosa innehåller choklad... Det säger väl en del om mig, eller? Under den gröna är det de muffinsen jag tänkt göra här näst. Vid den gula är det ett recept med citron. Organisationsförmåga: stor.
Jag köpte ingredienser jag aldrig använt själv förut; Bikarbonat - Vad är det bra för? Det ser ju likadant ut som bakpulver! Grahamsmjöl, Farinsocker och Rörsocker (råsocker). Alla ingredienser plus min veckohandling blev mer än halva min månadsbudget för mat!

Mattjuv i farten!

Kvällen igår var lyckad, förutom att någon snodde 1/2 av mina prinskorvar 1/3 av mina köttbullar och min enda ägghalva. Så det var inte mycket kvar till mig sen; frestelse, men det gillar jag inte så det var ju strunt samma, två skinkskivor, som jag inte heller gillar så mycket. Måste erkänna att jag inte är så mycket för högtidsmat över huvud taget jag äter i princip bara köttbullar och ägg.
 
Gårdagens outfit. Tomteluvan köpte jag på H&M.
Förfesten och tomtevakan var grym, kåren efter var inte superkul. Har kommit fram till att om jag kan vara ute sent så går jag hem tidigt och om jag borde gå hem tidigt går jag istället hem sent, finns det någon logik i det? Någon som har en teori?

Studiebesök och Shopping

Efter lunch var jag och de jag går kursen med på besök på simsholmen avloppsreningsverk, vi var ute ett tag så mina tår hann börja frysa (även om jag hade kängorna på mig). På hemvägen svängde jag förbi Maxi och handlade lite (visste inte riktigt vad jag skulle ha så blev inte jättemycket, får komplettera när jag vet vad jag vill äta). När jag sedan kom hem värmde jag oboy och fikade med saffransbulle, kakor och pepparkakor.
 
Efter detta gick Mimmi och jag i butiker och kollade efter en klänning jag kan ha på jul och nyår. Efter letande i många butiker hittade jag till sist någonting på Once, och det är ju inte dne billigaste affären om vi säger så... Aja, snygg klänning till mig. Efter det var Mimmi tvungen att gå iväg för hon hade annat att göra. Jag gick till butik efter butik och letade efter annat jag behövde för att komplettera outfiten jag ska ha på jul och nyår. Hittade nagellack och strumpbyxor på Åhléns. Letade även efter kofta/kavaj och hittade några snygga på några få ställen. Grejen var att de antingen satt fel eller var för kort i ärmarna. Hittade en snygg på JC, som dessvärre var för kort i ärmarna. Till slut, efter många butikers letande, av och på med jacka, så hittade jag två på Vero Moda. Tog den ena för den var snyggare till klänningen. 
 
Ett exempel på en snygg kavaj som inte passar i armarna. (Bild tagen på Lindex)
Det är alltid knivigt för mig att hitta någonting med långa ärmar, det går knappt. Då får jag ta någonting som egentligen är flera storlekar för stort, så sitter det pösigt och konstigt istället, usch. Är det itne fler som har samma problem? Skulle vara intressant att veta att jag inte är ensam om det där; att flera delar det problemet.
 
Någonting annat jag behöver är en tomteluva, till tomtevakan på fredag. Hittade en fin på H&M, men den var för ljust röd. Röd är alltid en klurig färg, den är antingen för mörkt röd eller för ljust röd, sen är det alltid annorlunda i butiken för man ser itne om den är i gränsfallet till att vara för ljust röd.

Att bo själv

Ibland känner man sig ensam. I lördags kände jag mig extra ensam och var ledsen men jag visste inte varför. Därför beslutade jag mig för att åka till familjen och där fick jag massor av kärlek från föräldrar och syskon. När jag är där spelar maten inte jättestor roll längre, det gjorde det när jag bodde hemma. Nu är jag glad att jag får mat, och att jag slipper diska. På tal om att diska så kan ni ju gissa vad jag behöver göra... Det är faktiskt inget berg (det kan bero på att jag lagade mat i fredags och inte lagat mat förrän igår, samt att jag diskade i torsdags), vilket känns skönt. Det gäller bara att ta tag i det och börja, det är det som är svårast. I övrigt funderar jag på vad jag ska äta idag.
 
Har egentligen inget med inlägget att göra men ska köpa en ljusslang att ha på väggen så det blir lite ljusare. Detta ska jag göra innan säsongen tar slut, så det är bäst att göra det ganska snart! 

Our Last Summer

Häromdagen kollade jag på Mamma Mia (tänker av någon anledning alltid på mamma när jag kollar på den filmen, samma sak med Grease) och fastnade vid en låt som jag inte hade hört innan (inte Abba-versionen).
 
Colin Firth – Our Last Summer
 
Brukar ju, som några vet, inte gilla lugna låtar egentligen men den här är himla bra. När jag ändå skriver om lugna låtar finns det en låt jag aldrig tröttnar på och kan lyssna på i (nästan) vilket sammanhang som helst och det är No One med Alicia Keys.

Ny dator

I torsdags kväll åkte jag och Sofia till Elgiganten där jag skulle köpa ny dator. Hade egentligen bestämt mig för vilken jag ville ha innan jag kom dit. Hade vissa krav; minst 500 GB hårddisk, 15.6" skärm bland annat. När jag köpt datorn åkte vi hem och Sofia följde med mig upp. Vi kolladde på tv och mixtrade med min nya dator. 
 
När den startade kom det upp lite roliga meddelanden på skärmen;
Om datorn
Modell: HP Pavilion 15
Operativsystem: Windows 8 64 bitar, så det tar nog en liten stund att lära sig allting, men kör mest på skrivbordsläget, är mest van vid det. 
Webcam, mic
Optisk enhet (DVD/CD)
15.6" skärm
Piltangenter och sifferplatta
8 GB RAM
1 TB hårddisk

Dagen efter kåren

Det som är aningen störande med resten av terminen är att jag börjar halv nio varje torsdag, vilket innebär att jag måste gå upp tidigt den dagen. Dagen innan är det onsdag; utgång. Jag gillar att gå ut och dansa på kåren och stanna kvar där utan att behöva tänka på hur mycket klockan är. Jag är ingen morgonmännioska, är snarare en nattuggla så det blir lite jobbigare att gå hem tidigt och att gå upp så pass tidigt på morgonen.
 
Någonting som är bra med mig på morgonen är att jag inte behöver sminka mig eller äta frukost så sparar lite tid på det sättet. Bara upp och klä på sig, tvätta ansiktet, borsta tänderna, bre mackor för att ta med till skolan så att jag kan äta dem när jag blir hungrig istället för att äta och sedan bli hungrig och behöva äta ännu mer.
 
När jag var hemma sist hade mamma köpt spökbakelser som ingen av oss tyckte om, mer än att de var relativt söta.

Datorn sjunger på sista versen...

... och har gjort i mer än ett år. Det är med stor sorg jag meddelar att min dator håller på att lägga av (glappar i uttaget till batteriladdaren) och att jag därför behöver köpa en ny. Jag har en viss koppling till min dator eftersom jag fick den i födelsedagspresent när jag fyllde 15, efter mycket tjat på mamma och pappa om att jag ville ha en bärbar dator. Har alltså haft den i mer än fem år.Om något går fel med den kan jag bli oerhört upprörd (till exempel om laddningssladden glappar) och kan till och med bli ledsen och irriterad. 
 
Måste ha laddarsladden på ett visst sätt för att den ska ladda.
Tänkte lista några saker som är jobbigt med den:
  • Batteriet (främst tiden)
  • Batteriladdningsuttaget
  • TouchPad-vänterknappen (både utsliten och nedtryckt på vänstersidan så att jag måste använda fler fingrar för att den inte ska fastna där nere, mest därför jag ogärna vill att någon pillar på touchpad-knappen..)
  • Hastigheten, den är så himla seg med att starta upp. Startar man om den tar det 10 minuter innan den är klar med allting (ladda Spotify, Skype osv.)
  • Mic:en, den är väldigt dålig.
  • Webcamen hade ju kunnat vara bättre, men den funkar
  • Chassit (dvs, skalet) har gått upp på ett ställe; vid DVD-enheten
  • Att LG är datortillverkare.
  • Operativsystemet, till viss del men är ingen "hater" av det, förstår egentligen inte grejen med att hata det. (Nu har jag dock Win7 på den... så kan inte riktigt jämföra med hur det var innan)
  • Ljudet, det är aningen brusigt emellanåt. Främst efter ominstallationen.
  • Att det ibland hoppar tillbaka när jag skriver (skriver jag en mening kan det hoppa tillbaka i meningen medan jag fortsätter skriva), vet inte vad det beror på. Jättestörande.
Vad gillar jag med den då?
  • Färgen - vit och jag gillar vita teknikprylar.
  • Storleken - 15.6" är en bra storlek.
  • Tangentbordet, kanske mest för att jag vant mig vid det.
  • Skin:et, rosen är så fin, fast den ser man ju knappt iofs, mer än när datorn är avstängd.
Ja, det var väl det jag kunde komma på just nu
 
Här kan man tydligt se att touchpad-knappen är rejärlt sliten.
Funderar på att åka (ja, buss alltså. "Jag är en loser baby, för jag har inget körkort") och köpa en redan imorgon, eftersom jag inte har någonting i skolan ändå. Ska i och för sig diska och sådär imorgon (onsdag har blivit min diskdag) men det ordnar sig, brukar ta det ganska lugnt, så allting tar dubbelt så lång tid.

Tidigare inlägg
RSS 2.0