Smartphones tar över

Den här videon beskriver hur våra sociala liv irl* ser ut. Vi är "offline" från vårt sociala liv irl, vilket jag tycker är sjukt. Den är verkligen värd att titta på. Gör det och fundera över hur du använder din smartphone. (Ja, det är en uppmaning! Den är bara två minuter).
 
Det finns en show på YouTube där olika åldersgrupper reagerar till olika videoklipp. I ett avsnitt reagerade tonåringar till klippet ovan. Har länkat det nedan:
 
Jag tycker det är ohyfsat och osocialt att titta sin mobil när man är med andra irl. Personligen tycker jag att man kan lägga ifrån sig mobilen när man äter åtminstone. Kan inte smartphonen vänta? Att äta middag ska väl vara något socialt och då ska man väl inte sitta med mobilen? Själv undviker jag mestadels att sms:a och kolla mobilen överhuvudtaget när jag äter med någon annan. Som de konstaterar i videon ovan är vi mer offline från livet irl än vad vi borde. Borde vi vara offline från livet irl överhuvudtaget?!
 
Gör mig en tjänst och tänk till innan ni tar upp mobilen. Hur ser andra på er när ni har uppe mobilen? Det finns situationer som vi inte borde ha uppe mobilen alls, tänk på det!
 
 

*Irl är en förtkortning för "in real life", vilket kan översättas till "i verkligheten"

Fint väder och funderingar kring det

Sommaren börjar smått infinna sig. Solen skiner och värmer. Jag får dåligt samvete av att sitta inne men går jag ut vet jag inte vad jag ska göra eftersom jag inte klarar av att bara sitta/ligga och inte göra någonting. Mina kompisar gör annat (vissa anledningar förstår jag mig dock inte på) så ingen av dem kan hitta på något heller. Jag skulle kunna plugga och göra uppgifter men har inte riktigt drivet till det just nu (med tanke på hur jag känner mig). Hade velat gå på jubileumsfesten för högskolan i Jönköping som började kl. 17 men de jag frågat har annat för sig så de kan inte (av alla dem tycker jag bara att en person har en vettig anledning till att inte gå). Aja, så är mitt liv. Antalet trogna kompisar till mig kan man ju fundera över. Jag skulle nästan vilja uttrycka mig att jag hatar det men det är ett så starkt ord så jag får uttrycka mig med att jag ogillar det väldigt mycket. Vilket? Ja, det faktum att mina kompisar gör annat (antagligen med sina andra kompisar), vilket innebär att jag får vara själv för det mesta, vilket börjar bli OTROLIGT långtråkigt. Jag behöver inte hitta på något speciellt. Har jag någon att umgås med är jag nöjd.
 
Kan i och för sig påpeka att jag idag umgåtts med en bekant som jag börjar få starkare kompisrelation till. Vi var här en sväng och sedan gick vi och åt mat borta vid piren här i Jönköping. Mycket trevligt sällskap. Efter det gick vi skilda vägar för att personen i fråga hade andra planer med andra av sina kompisar.
 
Nu sitter jag alltså här alldeles ensam och... gör inte så mycket. Det är inte så kul men vet inte vad jag kan göra istället för vill inte iväg nånstans ensam eftersom jag inte har något att göra då och jag vill inte läsa nån bok, för det har jag inte lust med. Känner mig väldigt nengativ och pessimistisk just nu men om ens kompisar en efter en säger att "Nej, jag kan inte" så känner man sig ganska dissad och/eller bortprioriterad. Jag vet att alla inte kan jämt men... seriöst? LITE tid har väl åtminstone NÅGON över? Jag har läst/hört någonstans att om man gillar någon så ser man till att man har tid att träffa den personen. 
 
Nehe, nu ska jag snart iväg med Sofia och äta glass. Efter det hade jag väl tänkt att se om jag hittar ett ställe med porlande vatten, eller så stannar jag väl hemma helt enkelt eftersom jag är för lat för att orka cykla eller gå någon längre bit.

Floating away

 
Er första fråga kring rubriken är troligen vad som flyter iväg och det kommer ni få reda på om ni fortsätter läsa.
 
När jag frågar någon kompis om han/hon vill följa med mig på det ena eller andra (exempelvis följa med mig ut, följa med mig till Jönköpings högskolas 20-årsjubileum, tacokväll på kåren, sittning etc.) så är det ofta så att kompisen i fråga har annat(/för mycket) att göra. Frågar jag nästa kompis har den andra planer och frågar jag en tredje så vill inte han/hon. Detta tycker jag är lite tråkigt eftersom jag inte gärna går själv till sådana grejer. Eftersom jag inte är så utåtriktad kommer jag bara stå för mig själv och inte göra så mycket och då kan jag lika gärna stanna hemma. I och med att mina kompisar inte kan/vill/har tid/orkar eller dylikt så känner jag mig aningen dissad. Jag vet att alla inte alltid kan men eftersom jag bor ensam och är singel så är det inte alltid så kul att vara själv hela tiden. Dessutom börjar jag tröttna på att sitta hemma och inte göra någonting. Nu tycker väl såklart någon som läser det här (och som antagligen inte känner mig så pass väl) att jag ska skaffa andra vänner/bekanta jag kan göra sådana här saker med. Stopp ett tag! Tror någon där ute att jag — inåtvända Linnea som har få vänner och har svårt att skaffa nya vänner som står mig riktigt nära (jag har tre sådana i dagsläget) — kan skaffa fler vänner bara sådär, eller känna mig bekväm med att umgås med bekanta där jag inte känner mig som "en i gänget". Nej, jag fungerar inte så. Ibland blir jag till och med osäker på om de kompisar jag redan har tycker om att umgås med mig. Ibland känns det som om jag blir bortprioriterad (jo, jag vet, mina kompisar har uppenbarligen annat "viktigare" för sig). Jag känner mig, som jag skrev tidigare, lite dissad, även om jag vet att den ena och andra har pojkvän och är upptagen med honom och den tredje jobbar (och därefter orkar man inte göra så mycket (kände den känslan några dagar under VFU:n och har därför förståelse för det)). Jag får också anledningen "Nej, jag ska plugga" (även om det är kväll/helg och deadline inte är förrän om en vecka). Nu kommer jag in på det jag tänkte ta upp från början; man kan inte plugga hela tiden, man måste ha lite fritid. Jag läste/såg/hörde det någonstans ganska nyligen. Man måste göra annat än att tänka på studierna hela tiden. Det är bra att göra annat. 
 
Min slutsats här är att mina vänner glider ifrån mig. Jag vill göra så mycket med någon hela tiden (kanske eftersom jag knappt gör någonting med någon längre). Det var annorlunda förut när jag inte var så ensam hela tiden och slapp laga all mat själv. Nu är det inte längre så och det har jag svårt att acceptera.
 

 
Parentes: Av en händelse spelas Lonely - Akon just nu.

Man kan inte skriva allt...

Här skriver jag om det mesta men det finns någonting jag inte kan skriva om och det är om vad jag tycker om personerna i min närhet. Det är sådant man skriver i en dagbok och som tur är har jag en sån. Jag har faktiskt två men den ena har jag redan skrivit ut. När jag var yngre skrev jag om att jag hade en lös tand och att min syster var dum som inte lät mig vara med och leka med henne och hennes kompis. Varför ville jag vara med dem och leka egentligen? Kan erkänna att jag inte hade så många kompisar, det har jag aldrig haft. Jag har gillat att vara själv och har länge varit väldigt blyg och tillbakadragen. Är det fortfarande men inte lika extremt.
 

 
Det är en jobbig period just nu för jag börjar fundera på om jag vill bli lärare, vad ska jag annars bli? Vad vill jag bli? Jag vet inte ens det. Folk undrar varför jag vill bli lärare jag svarar att jag visste vad jag inte ville bli och körde uteslutningsmetoden, vilket delvis är sant. Jag gillar barn och min favoritlärare of all times hade jag på mellanstadiet så det är väl de främsta anledningarna. Några fler har jag inte, inga vettiga i alla fall.
 
Någonting annat jobbigt just nu är att jag gråter alldeles för mycket över någon som aldrig kommer att vilja ha mig. Det känns jobbigt för jag älskar den personen, har aldrig sagt det rakt ut framför personen för har känt att det inte har varit någon mening med det eftersom han inte känner nånting för mig. Jag vet inte hur det ser ut i hans huvud men jag får väl tro på det han säger. Vad mer kan jag göra? Jag får upp massa frågor och frågeställningar i mitt huvud som angår det men när jag försöker reda ut någonting med honom upplever jag det som att han försöker undvika frågorna istället. Det känns som att han döljer någonting för mig. Jag vet att jag inte är hans bästa vän eller hans flickvän (kommer aldrig att bli, enligt honom) men lite har jag väl rätt att få veta, eller? Jag vill bara göra klart vissa saker för mig så att jag slipper undra för det är sådant som kan hålla mig vaken om natten. Men de kryptiska svar jag får när jag ställer frågor till honom väcker ju istället fler frågor än jag hade från början. Försöker han dölja någonting för mig? Jag hatar att känna så som jag gör för jag får inte så mycket tillbaka.
 
Jag grät igår, och har gråtit idag. Jag gråter kanske för mycket, men jag skäms inte för att erkänna det. Jag är bara otroligt känslig (och svartsjuk). På ett sätt hatar jag att vara kär i honom, för han är inte kär i mig. Det är otroligt jobbigt för jag kan inte uttrycka vad jag känner, jag kan inte säga allt jag tänker (om honom) för det kommer ändå inte tas emot på ett bra sätt av honom eftersom han inte känner likadant. Hade önskat att han kände samma sak, men nu gör han inte det och det är ingen som kan göra någonting åt det. "Ge honom lite tid" skriver andra killar när jag berättar om hur jag har det. Jag svarar att det inte kommer att ändra någonting. "Har du berättat för honom hur du känner?" Nej, varför skulle jag göra det när ingenting kommer att förändras av att jag gör det?
 
Jag får ta emot kärlek från familjen istället och för tillfället leva på deras kärlek till mig och min kärlek till dem (inte riktigt samma typ av kärlek, men det är ändå någonting). Så är det någon i min familj som läser det här: Jag älskar er, kom ihåg det. Hur arg, frustrerad och irriterad jag än må vara på er så älskar jag er ändå. Kram till familjen. 
 
Nu ska jag äta chokladkaka, kolla på Frozen och lipa ännu mer (för att filmen är sorglig alltså, inte av andra anledningar), god natt.

Studiebesök och Shopping

Efter lunch var jag och de jag går kursen med på besök på simsholmen avloppsreningsverk, vi var ute ett tag så mina tår hann börja frysa (även om jag hade kängorna på mig). På hemvägen svängde jag förbi Maxi och handlade lite (visste inte riktigt vad jag skulle ha så blev inte jättemycket, får komplettera när jag vet vad jag vill äta). När jag sedan kom hem värmde jag oboy och fikade med saffransbulle, kakor och pepparkakor.
 
Efter detta gick Mimmi och jag i butiker och kollade efter en klänning jag kan ha på jul och nyår. Efter letande i många butiker hittade jag till sist någonting på Once, och det är ju inte dne billigaste affären om vi säger så... Aja, snygg klänning till mig. Efter det var Mimmi tvungen att gå iväg för hon hade annat att göra. Jag gick till butik efter butik och letade efter annat jag behövde för att komplettera outfiten jag ska ha på jul och nyår. Hittade nagellack och strumpbyxor på Åhléns. Letade även efter kofta/kavaj och hittade några snygga på några få ställen. Grejen var att de antingen satt fel eller var för kort i ärmarna. Hittade en snygg på JC, som dessvärre var för kort i ärmarna. Till slut, efter många butikers letande, av och på med jacka, så hittade jag två på Vero Moda. Tog den ena för den var snyggare till klänningen. 
 
Ett exempel på en snygg kavaj som inte passar i armarna. (Bild tagen på Lindex)
Det är alltid knivigt för mig att hitta någonting med långa ärmar, det går knappt. Då får jag ta någonting som egentligen är flera storlekar för stort, så sitter det pösigt och konstigt istället, usch. Är det itne fler som har samma problem? Skulle vara intressant att veta att jag inte är ensam om det där; att flera delar det problemet.
 
Någonting annat jag behöver är en tomteluva, till tomtevakan på fredag. Hittade en fin på H&M, men den var för ljust röd. Röd är alltid en klurig färg, den är antingen för mörkt röd eller för ljust röd, sen är det alltid annorlunda i butiken för man ser itne om den är i gränsfallet till att vara för ljust röd.

Min sanning bakom att flytta hemifrån

Innan jag flyttade hemifrån var jag väldigt tillbakadragen (är det lite fortfarande i vissa situationer). Är också ganska tystlåten av mig; låter andra prata om det inte är så att jag har någonting viktigt att säga. Kan därför känna mig aningen passiv i samtal där fler än två är med. Nu däremot kan jag prata öppet med personer jag är bekant med (eller inte känner väl). Tycker att jag utvecklats mycket. Har mognat mer den senaste tiden och det märkte även min moster och hennes man när jag var där uppe med familjen i september. Nu förstår jag vad de menar med det eftersom jag nu har märkt av det mer själv. Har reflekterat över det och tänkt på mitt beteende och hur jag är i vissa situationer.
 
Smidigt när bilden hamnar åt fel håll... Äpplen, päron och banan.

När man flyttar hemifrån kan man göra precis som man vill och det är ingen som säger åt en att äta grönsaker, frukt, dricka vatten, inte gå och lägga sig för sent. Det är snarare så att allt det där sitter inpräntat i huvudet på mig. Kan tänka vad mamma vill att jag ska göra och hur jag ska bete mig.
 
Om somrarna när jag bodde hemma kunde jag sitte uppe vid datorn långt in på nätterna och nästan fram till morgonen. Nu ska jag inte säga att jag går och lägger mig vid 23, det händer i 1 fall av 10, om ens det. Jag går sällan och lägger mig efter tre. Snarare runt ett/halv två en helg. På vardagar vet jag att jag borde lägga mig vid 23 men det blir väl snarare vid 00. Jag har dålig självdiciplin och har haft länge. "Gå inte och lägg dig för sent nu, Linnea." brukade mamma säga. "Nejdå, det ska jag inte." svarade jag men sen blev det så ändå. Vad räknas egentligen som "för sent"? Avrundar där för nu ska vi inte prata mina sovvanor in i minsta detalj...

På senaste tiden har jag börjat köpa mycket mer frukt och börjat köpa fisk. Åt fisk två dagar i rad förra veckan. Samma vecka åt jag även en tallrik fylld med äppel-, banan- och päronbitar. Det är som att jag vill göra mamma stolt. "Titta, jag åt fisk!" och "Titta, jag äter massa frukt". Jag är säker på att mamma är stolt över mig ändå!
 
Ungefär såhär ser det ut just nu (åt precis klart lite käk så det blev en tallrik och ett par bestick till där).
Disken har knappast förändrats. Det hinner till det stadie där jag inte har grytor kvar att göra mat i (har i och för sig bara en gryta, en kastrull, en gjutjärnsgryta, två ungsformar och två stekpannor), eller tillräckligt med tallrikar att äta på, glas att dricka ur eller bestick att äta med (måste noteras att min besticklåda är fylld av massa bestick, förut var det kanske sju/åtta par, nu är det snarare tretton). Försöker bättra mig på det där, får ett helvete nästan varje gång jag ska diska för att jag inte sköljt av tillräckligt så att jag blir lite irriterad på mig själv för att jag inte tog mig den lilla tiden när jag ätit klart maten. Hur svårt kan det vara? Jag har ju blivit uppvuxen med att skölja av tallrik och bestick.
 
 
P.S: Jag har svårt för att kortfatta mig i text, vill få ut så mycket som möjligt! D.S.

Bok om matfusk

I kemikursen ska vi läsa en bok om kemikalier i vardagen och jag har en bok som handlar om matfusket och tillsatser i maten. Det är hemskt hur mycket som faktiskt är fejk. Man får upp ögonen så mycket mer. Läste om hur det kan gå till när skinka görs och kan säga att det inte var särskilt behagligt att läsa det. Får lust att sluta äta skinka bara för det.

Tänk om all mat vi äter har en massa tillsatser? Till och med sådant vi inte tror innehåller några tillsatser. Vad hemskt egentligen. Tydligen började matfusket redan på 1800-talet. Mycket intressant bok för övrigt. (Det där var så osammanhängande...)

Fjärilslarver i föreläsningssalen. (Passar knappt till inlägget men har lite med biologikursen som jag läser nu att göra)

Trevligt sällskap & Paus från allt?

Igår hade jag besök; vi umgicks och åt middag som bestod av stekt kyckling, jasmineris och currysås. Trevligt med sällskap tycker jag.
 
Nu ska jag fundera på vad jag ska äta till middag idag. Klurigt. Får se vad jag hittar på. Har lite att ta itu med idag också, skolgrejer alltså. Skulle vara skönt om man bara kunde pausa allting ett tag, skolan bland annat, allting som kräver någonting. Bara vara och känna sig fri, ingen press på sig. Är det nu jag ska erkänna att jag hellre hade velat vara ungefär 5 år igen? Då behöver man inte tänka på skolan, inte på räkningar som ska betalas, inte på att man ska deklarera eller någonting annat.
 
Molnen ser så coola ut uppifrån. Det ser lite ut som sockervadd. (Från flygresan till Gran Canaria)

En speciell Att-göra-lista

Idag ska jag hinna med följande (innan någon är här!):
  • Plocka upp kläder från golvet
  • Dammsuga
  • Städa i badrummet (handfatet och toaletten (inte för att toaletten är så äcklig men det är trevligare om den är fräsch när man ska ha förfest))
  • Plocka upp överblivna schampoflaskor och dylikt från golvet i badrummet (alternativt gömma dem någonstans.. det blir nog svårt!)
  • Byta sängkläder
  • Tvätta?
  • Göra någonting (överraskning!)
  • Snabbduscha (dvs. jag duschar inte håret, det tog jag igår så behöver inte ta det idag)
  • Fixa mig (typ sminka mig)
  • Välja tröja till ovven...
  • ... välja örhängen som passar till tröjan
  • Tända värmeljus
  • Duka
Har jag glömt något? Äta lunch ska jag göra också men det räknas inte med i listan eftersom det är något som ska göras (såvida man inte äter frukost vid lunchtid) varje dag.
 
 

 
Utredande bonusinlägg (för (matte)intresserade):
Allt jag ska göra och hur lång tid det tar (med mitt tidsoptimistiska tänk) nedan :
  • Klädplock: 5-10 minuter
  • Dammsugning: ~10 minuter
  • Badrummsstädning: ~15 minuter + verkningstid för toalettmedlet på 60 minuter men då gör jag annat under tiden
  • Schampoflaskeplock: 5-10 minuter
  • Sängklädesbyte: 10-15 minuter (är rätt krångligt)
  • Tvätta: 5 min + 150 minuter tvättningstid + Upphängning 10-15 minuter
  • "Någonting": ~15 minuter + ~20 minuter då jag kan göra annat
  • Duscha (och efter-duschen-fix): ~20 minuter
  • Fixa mig: ~10 minuter
  • Välja tröja: Allt mellan 2 och 10 minuter
  • Välja örhängen: ~5 minuter
  • Tända värmeljus: 5 minuter
  • Duka: 5 minuter
Totalt blir detta (om vi inte räknar med de minutrarna då jag kan göra annat)...
... som minst: 5 + 10 + 15 + 5 + 10 + 5 + 10 + 15 + 20 + 10 + 2 + 5 + 5 + 5 = 122 minuter ≈ 2 timmar
... och som max: 10 + 10 + 15 + 10 + 15 + 5 + 15 + 15 + 20 + 10 + 10 + 5 + 5 + 5 = 150 minuter = 2 timmar och 30 minuter
 
Dessutom måste jag räkna med:
  • Lunch: 15 minuter
  • Diska: 15-20 minuter
  • Gå hem från skolan (medan jag skriver är det igår, tidsinställda inlägg är smart!): ~17 minuter (inifrån skolan och upp till min lägenhet)
Totalt: 52 minuter
 
Maximala tiden på allt: 150 + 52 = 202 min ≈ 3 timmar och 20 minuter
 
Om jag slutar 12:30 och Mimmi är den första att komma (och jag då ska ha hunnit göra allting) ungefär 16:30 har jag alltså 4 timmar från det att jag slutar tills att jag ska vara klar. Detta betyder att jag kommer bli klar i tid (!) om allt tar kortare eller lika lång tid som beräknat.

Social? Then go all in!

Innan jag börjar vill jag bara poängtera att det här inte är riktat till en speciell person, utan mer som en reflektion över vad jag själv tycker.
 


Det är en sak jag inte förstår mig på och det är varför folk som kan vara så sociala plötsligt blir så otroligt osociala. Speciellt störande är om man försöker komma fram till någonting och personen i fråga bara slutar svara (eller bara slutar svara helt random). Vet inte hur länge jag stört ihjäl mig på det här men det är otroligt länge. Vissa personer jag chattar med har jag blivit van vid att de är sega/osociala så de stör jag mig inte lika mycket på och förväntar mig inte svar av lika fort som med andra.
 
Det finns olika typer av personer att skriva med (exempelvis på sms och chatta med). Jag har kategoriserat de som fem typer, har ni fler får ni gärna beskriva dem.
  1. Den sociala - Svarar på det man skriver, men svarar inte väldigt fort som den översociala. Svarar inte snabbt och inte sakta, lite lagom fort.
  2. Den översociala - Den översociala svarar på en gång eller när hen ser meddelandet.
  3. Den halvsociala - Är social lite till och från. Ibland är hen som den (över)sociala och ibland är hen som den sega. En blandning mellan de två kan man säga.
  4. Den sega - Svarar lite när hen känner för det. (Kanske borde kallas något annat än den sega men kom inte på någonting annat.)
  5. Den osociala - Svarar nästan aldrig, man blir förvånad om personen ens svarar.
Naturligtvis kan ens förmåga att vara social skifta beroende på vem man skriver med. Jag tycker den jobbigaste typen av är den sega eftersom man inte riktigt vet när personen i fråga ska svara och om hen svarar eller inte. 
 
Kan ni relatera till de olika typerna? Hur skulle ni kategorisera er själva? Saknas någon kategori får ni gärna lämna en kommentar så kan jag lägga till den kategorin också. Själv skulle jag kategorisera mig själv som den översociala.
 
 
Ibland undrar jag om folk ignorerar mig eller vad det är frågan om. När det tar timmar för någon att svara är det någonting fel om hen brukar vara ganska social vanligtvis. Hur kan det ta så lång tid att svara? Om hen nu bestämmer sig för att vara osocial eller inte svara kan hen direkt eller indirekt meddela det (till exempel när jag sms:ade med syrran i onsdags skrev jag att jag skulle iväg. Om jag ska laga mat och är inne på Skype meddelar jag dem jag skriver aktivt med att jag kan bli osocial ett tag eller liknande) det skulle underlätta otroligt mycket.
 
När jag ändå tar upp det här med att vara social så innebär det inte att man svarar med enbart en smiley, det blir lite svårt att fortsätta konversationen då för en smiley är en så kallad "conversation killer". Om smileyn är kopplad till en text blir det inte en conversation killer såvida ordet innan smileyn råkar vara något synonymt med "okej" som också är en conversation killer i sig. Ordet "okej" är i och för sig väldigt varierande i att vara conversation killer eller inte, det kan vara många småord som kan döda konversationen, beror helt på sammanhanget.
 
 
Jag skulle vilja veta om personen jag skriver meddelandet till har sett det. På Facebooks chatt kan vi till exempel se vilka som sett det man skrev och när de såg det, så skulle jag nästan vilja ha det överallt så jag vet om personen jag skriver till har sett det jag skrev. Så fungerar iMessage också om man väljer att ha på läst-funktionen.
 
(Notering: Gillar egentligen inte att använda hen men det är lättare än att använda hon/han eller han/hon)
 

 
Slutsats/Sammanfattning: Ensamma smileysar och ordet okej är conversation killers. Det finns olika typer av personer att chatta med; social, halvsocial, översocial, seg eller osocial. Om en person inte svarar på väldigt länge, varför är det så och vad kan det bero på? Jag tycker att man bör få reda på om en person läst det man skrivit. Om man ska gå iväg lite från datorn kan man skriva vart man ska i samband med detta eller att man blir osocial ett tag, och om man anger någon tid får man gärna se till att hålla den tiden, eller skriva att det kan ta längre tid så att personen i fråga (i alla fall om personen i fråga är jag eller en annan översocial person) kan förbereda sig på det och slippa sitta och vänta på den hen skriver med.

Dubbelt innehåll i inläggen?!

Skulle in på min blogg och leta efter ett inlägg jag kanske skrivit och ser då att det blir dubbelt i ett inlägg (så samma grej står två gånger, bilderna är med två gånger osv) på kategorisidorna. Förstår inte varför det är sådär och vet inte vad jag ska göra åt det, för det blir inte så på startsidan. Mycket mystiskt! Kan ha att göra med någonting i kodmallen eller nåt sådant men jag orkar seriöst inte fixa det. Kan dock hålla med att det är otroligt störande eftersom man inte vet när inläggen slutar och inte. Vill bara förtydliga att det inte är jag som (medvetet) gjort så att det blir så (och om det nu var jag, t.ex. om jag gjorde om någon kodmall eller någonting i designen, måste det varit omedvetet).
 
Mitt insparkslags insparksmärke.
 
 
 

The real fake!

I fredags var jag på stan och shoppade. Jag skulle ha strumpor och försöka hitta trosor, vilket jag också gjorde. Så det blev ganska stor slutsumma kom jag fram till (inte endast av strumpor och trosor, köpte massa annat också). Underkläder och strumpor behövs alltid!

Gammal bild

När jag gick där bland underkläderna på H&M och kollade på bh:ar gjorde jag en hemsk upptäckt; det fanns nästan inga snygga "normala" (utan push-up) bh:ar. Såg coola, häftiga, sexiga bh:ar men sedan kollade jag kuporna och vad upptäckte jag? Push-up såklart! Jag tycker inte att man borde "marknadsföra sig" fel genom att använda super push-up bh:ar bara för att få andra att tycka att de ser större ut. Det är otroligt svårt att hitta bh:ar utan push-up, upptäckte detta på Gran Canaria. Vad har det tagit åt bh-industrin egentligen? Varför säljs så få bh:ar utan push-up? Själv försöker jag undvika push-up men det är svårt med tanke på att det knappt finns snygga bh:ar utan push-up. Jag köper dock inte push-up med flit för hade kunnat gå utan bh. Är just push-up:en jag stör mig på. Jag vill inte marknadsföra mig fel, jag vill vara så naturlig som möjligt! (Därför sminkar jag mig inte, färgar inte håret, har inte hårförlängning eller någonting liknande.)

En naturlig men solbränd Linnea


Det verkar som att man kan fejka det mesta nuförtiden; bröst, hår, (lite av sin) kroppsform (detta med hjälp av shape-plagg). Smink är också en sådan sak. Om jag börjar sminka mig dagligen kommer personerna jag dagligen träffar att vänja sig vid det och när de ser mig utan smink kommer de att tycka att det fattas någonting. De kommer antagligen tro att jag försoivit mig, varit lat etc. Jag tror att man kommer att kunna fejka allt om flera år.


Jag bara funderar lite för mig själv, tycker till och har ingen fakta att grunda mina teorier på.

Tentafredag

Det är en grej jag inte förstår mig på och det är varför tentor är så otroligt tidigt (klockan 8). Nattugglor som jag klarar inte av att gå upp så tidigt för att göra en tenta som bara tog en timme i alla fall. Till råga på allt kunde jag inte sova inatt heller, så en trött Linnea gick till skolan och en ännu tröttare Linnea gick hem och lade sig i sängen och vilade från tjugo över nio till ungefär ett.

Ikväll ska jag till kåren (den är vanligvis bara öppen på onsdagar men det är insparksvecka för de studenter som börjar på våren så då är det typ hela veckan)! Var inte så pepp på det imorse och är inte väldigt pepp nu men ska äta så blir jag mer pepp samt börja spela lite festmusik så blir det nog bra. Ingen gillar sura miner på dansgolvet så jag ska försöka hålla humöret uppe!

Januaribild på en glad Linnea.

Vad blir det för mat?

Nu när jag flyttat hemifrån återkommer alltid frågan "vad jag ska äta för mat?". Det är klurigt att variera sig när man är student. Jag och Mimmi har börjat med matlistor, vilket är ett väldigt bra sätt att planera vad man ska äta och handla. Vi handlar oftast tillsammans och brukar då ha gjort matlista och utifrån det skrivit upp vad vi behöver.


Förra veckans matlista såg ut såhär:
Måndag: Stuvade makaroner och kryddkorv
Tisdag: 
Onsdag: Kycklinggryta med pastaskruvar
Torsdag: Panerad hoki med potatis och kall sås
Fredag: Dubbelpanerad skinkschnitzel med klyftpotatis och svampsås
Lördag: Hemmagjord pizza
Söndag: Ost- och baconpaj

Här ser vi fredagens mat (matfotograf nästa...? Haha, eller inte)
Denna veckans matlista ser ut såhär:
Måndag: Kycklinggryta med skojig pasta (ja, det är samma som förra veckan)
Tisdag: Kycklingsoppa med nudlar
Onsdag: Fusklasagne
Torsdag: Biff Stroganoff med jasmineris
Fredag: Dubbelpanerad skinkschnitzel med klyftpotatis och bearnaisesås
Lördag: Nötfärsspett med MastKhiar och Jasmineris
Söndag: Couscousgryta med korv


Detta är ett exempel på hur dålig fantasi vi har. Vi gillar inte exakt samma saker, vilket blir lite problematiskt när man ska laga mat. Gillar man olika saker föredrar man också olika maträtter men vi brukar komma överrens. Vi håller fortfarande på att exprimentera med mat och vad vi gillar.

Har ni några middags-/lunchtips (främst till fattiga studenter...)?

Sova ut?

Eftersom jag är en riktig nattuggla så brukar jag vara uppe länge på nätterna och jag blir väldigt sällan trött när jag sitter uppe vid datorn. Då ska det ha hänt någonting för att jag ska bli trött. På vardagarna (det vill säga skolvardagarna) så brukar jag sitta uppe och när jag vaknar sedan så är jag oftast tröttare än när jag gick och lade mig. Sover man inte för att vila ut och vara piggare när man vaknar?

Speciellt trött blir jag då jag har ställt mobilalarmet och vaknar utav det. På helgerna (och alla andra dagar då man är ledig) ställer man oftast inte alarmet så då är man kanske trött för att man ligger kvar för länge i sängen för att man känner "Åh, jag är ledig så jag kan ligga kvar här lite till" och är klockan åtta så blir det mer som "Äh, klockan är inte tillräckligt mycket för att jag vill gå upp så jag kan ligga kvar lite till" och då kanske man somnar istället och det är då jag blir trött. När jag har vaknat och sen somnar om.

Klicka för att få bilden större.


När är frågan

Jag funderar seriöst på att skaffa Spotify Unlimited, jag orkar inte hålla på med Grooveshark.Snackade lite om detta i det här inlägget. För att tala om mer ekonomiska frågor så funderar jag på (eller ska, frågan är bara när) att föra över pengar från kontot, där pengarna dras ifrån när jag köper nåt, till JAK där jag inte har några pengar än. Det är ingen ränta där vilket är bra. Det var nog bara det jag skulle säga.

En bil från cruisingen.


Vart är bandet snyggast?

Knåpade ihop en rörlig bild i PhotoScape som jag skulle knåpat ihop igår egentligen men det blev inte så, nu fick jag ett inlägg att skriva idag i alla fall, det är alltid en fördel. Nu till min frågeställning!

Observera att jag har vikten mest på ena foten, det är därför bandet inte är helt rakt.


Vart är bandet snyggast på tunikan (eller ska jag strunta i bandet helt och hållet)? Ska det vara under brösten, vid midjan, vid höfterna eller inte alls?

Melodifestivalen - Jag ser helheten av framträdandet

Efter att melodifestvalens final varit ska många skriva och säga att de antingen tyckte att Eric Saade var urdålig eller att han var superbra. Jag är ingen av dem, jag är den som tycker att låten är bra och eftersom han hade en show genom låten kanske han har en chans i ESC. De utomlands har väl inte någon speciell aning om vem han är men vem visste vem Lena som vann ESC 2010 var egentligen? 

Hade inte Eric vunnit och fått åka till Tyskland för att tävla i ESC hade jag velat se The Moniker eller Swingfly. Hur kul hade det varit att skicka iväg till exempel Sara Varga? Hon stod ganska still och sedan måste låten ändå översättas. Någon annan som stod still var Nicke Borg men den låten var bra men vi skulle inte kunna vinna ESC med den. Dannys låt är en aning upprepande och blir lätt uttjatad så att Eric vann istället var en fördel. Dessutom fick både In The Club och Popular bra poäng från Europa-jurygrupperna så Eric har nog en chans ändå.

En av de nyinlagda bilderna men ingen av dem blev särskilt bra.

Popcorn - Är det verkligen onyttigt?

Igår när jag satt och åt popcorn fick jag en fundering; Är popcorn verkligen onyttigt? Översätter man det blir det någonting i stil med poppmajs och majs är nyttigt. Är då popcorn onyttiga? Blev jag väldigt onyttig bara för att jag åt upp en hel popcornpåse alldeles själv? Ska popcorn räknas som snacks och godis och därmed vara en del av godisförbudet vissa har? Efter mitt antagande tycker jag att vem som helst ska få äta popcorn eftersom det trots allt är majs.

En liten fråga man kan ställa sig är om det är något mer än salt på popcornen (nu snackar jag om popcorn utan smör för det finns också). Kan det vara olja eftersom man blir klabbig om fingrarna när man äter dem? Det är några av funderingarna jag har. Vad tycker ni, ska popcorn räknas som godis och snacks eller ska det räknas som någonting annat som är mer nyttigt?


En bild från google.


Men jag kunde ju... inte just det där...

Kom just från att ha skrivit ett prov. Jag har femton minuter kvar och kände att jag bara måste få skriva en grej som jag tycker är grymt konstig.

Jag tycker att det är konstigt att det på provet bara kommer grejer som man inte har pluggat så mycket på och det man pluggat mest på kommer inte, som idag när jag pluggade mycket på ögats delar så kommer såklart inte det. Det är så oerhört typiskt. Det är därför jag inte gillar prov som man skriver. Vad ska man då med instuderingsfrågorna till om de instuderingsfrågorna man gör inte är de som kommer på provet. Jag kunde trots allt lite men det kändes (som vanligt) att jag failade på det här provet också. Jag gillar inte de vanliga proven där man får flera frågor man ska svara på. Jag gör hellre två uppsatser än ett prov.

Något som jag kunde men som inte kom med på provet, tack google för bilden.


En annan sak som är konstig är följande. Vi skulle rösta på om vi ville göra en uppgift och lämna in den eller en uppgift som ska lämnas in samt ett prov och gissa vad det blev! Uppgift som ska lämnas in plus prov! Hur tänker de flesta i min klass egentligen? Gillar de att ha prov eller vad är grejen? Som ni kanske förstår är jag ganska less på prov, särskilt de vanliga tråkiga proven man har eller allt annat. Kan man inte få säga vad man kan istället? Det är nästan lättare och mer rättvist för alla pluggar inte på exakt samma sak.

Tidigare inlägg
RSS 2.0